Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1856, sida 2

samma; men den vidrör missförhållandet mellan pastor och komminister: ett missförhållande, som har sin grund i egennyttiga anspråk hos fordna tiders pastorer. Anginge frågan blott komministrarne, skulle han heldre hafva sagt till dem: Tigen och liden. Gån så långt tillbaka j viljen, ända till apostlarnes tid, och j skolen finna attförsakelse städgse varit eder lott. Söken dagakarlens arbete för att få edra timliga behof uppfylda. Men då uti detta missförhållande ej kan ligga någon vinst för pastorerna, har han väckt sin motion, för att cj de nödlidande skola behöfva vänta på ovissa nnAIHÄniga pkrifvelsers ännu ovissare resultater. Kyrkoherden Schönbeck trodde att svenska presterskapets aflöning räckte till för alla, om fördelningen skedde rättvisare. Han ville att frågan skulle remitteras till ekonomiutskottet. Remiss till ekonomiutskottet blef af ståndet vägrad, och skulle motionen öfverlemnas till ständets enskilta utskott. Vid remiss af prosten Schönbecks motion, att konsistorimotarie borde hafva tagit juridisk examen, ansåg doktor Norström detta stadgande vara alldeles obehöfligt och hänvisade till ett yttrande af biskop Wallqvist, som skulle bestyrka påståendet. Domprosten Knös och prosten Melander voro af samma åsigt, hvaremot motionären erinrade derom, alt ett domkapitel blifvit ådömdt böter för olagligt domslut, hvilket domslut troligtvis aldrig blifvit afgitvet om i domkapitlet funnits en jurist. Talaren omnämnde sådana fall der förseelse egt rum hos dom kapitlen i saknad af juridisk insigt, och då allmänheten ej mera vill se i domkapitlen en paternel utan en judiciell myndighet, hvars utslag den icke blott granskar, utan äfven tager sig friheten att öfverklaga, vore det väl, om i en sådan domstol funnes någon lagkunnig man. Prosten Landgren erinrade, att ofta häradsrätters och andra domstolars utslag blifva öfverklagade. ehuru hos dem ej borde saknas juridisk insigt. Bäst vore det dock, att juridiken ville sopa rent för sin egen dörr, innan den gjorde anspråk på att träda inom kyrkans område. Doktor Norström erinrade derom, att consistorium minus i Upsala blifvit aktioneradt, derföre, att det oriktigt förvandlat böter, ehuru i denna domstol satt en juris professor Borgareståndet. Bankoutskottets betänkande, som föreslår en tillfällig förstärkning af lånefonden för handel och näringar m. m. af 1,300 000 rdr, föranledde en diskussion, under hvilken hrr Wallenberg, Palander, Hörnstein och Danielsson yrkade bifall till betänkandet. Mot detsamma talade hr Schwan, som i sitt yttrande anhöll att få gå utom sjelfva hufvudfrågan och framkomma med anmärkningar, som, om ock på afstånd, dermed stode i något sammanhang. Han anmärkte olämpligheten af bankostyrelsens organisation med fullmäktige från hvarje ständ. och nödvändigheten af att dessa platser ej, säsom fallet nu är, utgöra pensioner åt nägra riksdagsmän, utan att de böra beklädas af praktiskt erfarne män. Talaren fästade äfven uppmärksamheten derpå, att den hotande silfver-utvandringen, för hvars orsaker redogjordes, med hvarje dag gjorde nödvändigare att gifva guldet legalt myntvärde. Han förordade upptagande af statslån i och för jernvägarne i guld hos Engelsmännen tillika såsom en politisk fördel. För öfrigt vore föga risk att göra statsskuld i guld, då denna metall, såsom man vet, faller i värde. — Hr Rydin yrkade äfven afslag — Betänkandet bifölls, och skulle till bankoutskottet insändas protokollsutdrag, innehållande hr Schwans yttrande. Äfven bifölls bankoutskottets memorial N:o 4, om vexlars diskontering till samma räntebelopp som vid belåning. Vid föredragning af hr Wallenbergs motion om räntans frigifvande framstälde hr Henschen i ett skriftligt anförande några anmärkningar i ämnet, hvilka han anhöll måtte såsom särskild motion af lagutskottet behandlas. Hufvudsakliga yrkandet var, att vid förskrifning, som å viss tid, högst ett år, utgifves af handlande eller annan industri-idkare, årlig ränta till högst 10 procent må utfästas, dock att denna lagförändring ej afser fordringar, för hvilka inteckning i fast egendom erhålles. Hrr Tauson, Ericson och Palander förenade sig med motionären. Hr Rydin föreslog en viss inskränktare tid, högst 6 månader, på hvilken reverser med högre ränta än 6 procent skulle få ställas. Hr Wallenberg yrkade, att ståndet, såsom gemensam önskan, hos lagutskottet borde yrka frågans snara afgörande. Hr Schwan anmärkte den af många yttrade farhågan, att genom räntans frigörande inteckningar i fast egendom skulle upphöra och fastighetsvärdet derigenom minskas, såsom ogrundad, hvilket inses, om man betänker det fasta och rörliga kapitalets olika natur. Motionen, jemte hvad af hrr Henschen och Renström blifvit föreslaget, remitterades till lagutskottet. Hr Spångbergs i förra plenum väckta och bordlagda motion om upphörande af bevillning efter andra artikeln, bestreds af hr Stolpe, som i form af särskild motion ämnar framkomma med sin vederläggning. Hr Messelyren gillade den del af motionen, som föreslår nämnde beskattnings totala afskaffande, men ej alternativet, som förordar nedsättning i bevillningen för rörelse och fast egendom och upphörande af lönebevillningen, med afseende på den orättvisa, som derigenom skulle uppkomma vid utgörande af kommunalskatterna, för hvilkas bestämmande bevillningen efter 2:dra artikeln ligger till grund. Hr Henschen sade sig skola inkomma med motion i ämnet. Följande motioner väcktes i dagens plenum: af hr Rydin om amorteringslån för anläggande af en jernväg från Borås till Herljunga på vestra stambanan. Hrr Ilasselroth och Wetterberg instämde. Motionen bordlades. Af hr Rönnblad: 1) att kronohemman må såsom betalning för åbos gäld gå till försäljning; 2) om förändring af 53 kap. 3 missgerningsbalken. Begge remitterades till lagutskottet. Referatet öfver Bondeståndets förhandlingar skall återgifvas i morgon. sAAA —Hzsa— —— ÅR agn oe RN