Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 2

———————— Operan -Trollsläjtensinnehåll i sammandrag. Fersonerne: Sarastro. öfversteprest i Solens tempel. — Tamino, en ung prins. — Nattens Drottning. — Pamina. hennes dotter. — Papayeno. fågelsängare för Nattens Drottning. — Papagena. — Monostatos. Saras ros förste slaf. — Prester. — Tärnor hos Nattens Drottning. — Slafvar hos Sarastro. Vid ridåns uppgång instörtar Tamino, förföljd af en orm, och nedfaller afdånad utanför Nattens Drottnings boning. Trenne af hennes tärnor utkomma och döda med sina spjut ormen, hvarefter de försvinna. Tamino vaknar och finner med förvåning ormen död vid sina fötter. Papageno inträder med sin fågelbur på ryggen; ett samtal uppstår mellan honom och Tamino, hvilken sistnämnde tror sig hafva Papageno att tacka för sin räddning. Denne häller god mine; men de tre tärnorna inträda och straffa Papageno för hans lögnaktighet genom att påsätta honom ett munlås. De underrätta derefter Tamino om hvarest han befinner sig och lemna honom ett porträtt af Pamina, den de uppgifva vara bortröfvad af Sarastro. Vid åsynen af porträttet fattar Tamino genast en häftig kärlek för originalet, hvarefter Nattens Drottning inträder och ber honom rädda Pamina ur sarastros våld. Tamino lofvar detta, och erhaller af Nattens Drottning en ojt såsom talisman; Papageno gifves honom till följeslagare och får såsom talisman ett klockspel, hvarefter båda begifva sig på väg. Härmed slutar första akten. Händelsen förflyttas nu till Solens tempel. Monostatos, som erhållit uppsigt öfver Pamina, till hvilken han fattat en häftig kärlek, begagnar sin herres frånvaro för att söka vinna hennes genkärlek. Pamina vänder sig dock med förakt ifrån honom. Papageno, skickad förut af Tamino för att undersöka platsen, inkommer under samtalet; han och Monostatos förskräckas af hvarandras åsyn och fly åt hvar sitt håll. Papageno återkommer dock snart, medförande porträttet, och yppar nu för Pamina Taminos kärlek samt att de båda blifvit af Nattens Drottning afsända för att befria henne ur Sarastros våld. Båda skynda ut för att möta Tamino. Denne inträder från en annan sida och klappar förgäfves på flera af portarne till templet. Slutligen utträder genom en af dessa en prest, som frågar honom om hans ärende. Upplyst derom, förklarar han för Tamino, att om hans afsigter äro redliga, hans goda handlingar en gång skola förskaffa honom inträde i templet. Tamino, glad öfver detta lötte, bringar, genom några toner från sin flöjt, Gudarne sin tacksamhotsgärd. Derefter skyndar han ut för att uppsöka Papageno. Denne, som jemte Pamina, lockade af ljudet från Taminos flöjt, inträda, mötas af Monostatos, hvilken jemte flera slafvar infunnit sig för att slå Pamina i bojor. Papageno tillgriper i sin förskräckelse sin talisman, klockspelet, vid hvars toner slafvarne, tjusade, dansande och sjungande aflägsna sig. Nu inkommer Sarastro, dragen af lejon i en triumfvagn samt omgifven af sina prester. Straxt derefter inträder Tamino. Sarastro förebrår Pamina hennes afsigt att fly, samt befaller att Tamino och Papageno skola införas i prölningstemplet. I nästa akt intäga, vid ridans uppgång, under en högtidlig marsch, Sarastro och hans prester i templet samt intaga sina platser, hvarefter Sarastro tillspörjer presterne huruvida de anse Tamino värdig att upptagas bland dem. Sedan presterne frågat huruvida Tamino är dygdig, tystlåten och välgörande, hvilka frågor af Sarastro jakande besvaras, gifva de, genom trenne stötar i sina basuner, sitt samtycke tillkänna, hvarefter de besluta, att Tamino skall genomgå de i deras lagar föreskrifna prof. Härefter aflägsna sig Sarastro och presterne. Papageno inträder och yttrar i en monolog sin bedröfvelse öfver att ej, i likhet med Tamino, ega hopp om att erhålla en ledsagarinna genom lifvet. Papagena visar sig derpå i en gammal gummas skepnad och närmar sig smekande Papageno. Denne vänder sig föraktligt ifrån henne, hvarvid hon afkastar sin förklädnad och visar sig i sin rätta ungdomliga gestalt. Papageno vill förtjust om amna henne, men hon drager sig skyndsamt tillbaka och försvinner. Papageno följer henne. — Nu inträder Pamina, ånyo förföljd af Monostatos, men, öfverraskad af Sarastro, bortvisas slafven och aflägsnar sig, under hotelser att förena sig med Nattens Drottning, för