Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 2

velat betrakta Sverge och Norge (Tid:n säger naturligtvis Norge och Sverge) såsom tvenne stora kommuner under en regering, i st. för att de äro tvenne vid sidan af hvarandra bestående stater. Der ger man emellertid, menar Aftenbladet, hvarthän den der närmare föreningen, hvarom en hop menniskor tala, skulle leda. Det gläder oss att vi härutinnan äro af lika tanke med Aftenbladet. . — Man är i Jönköping betänkt på att upprätta en filialbank, då Smålands privatbank icke är, såsom Jönköpingsbladet yttrar så starkt representerad inom staden och närmaste trakten, som den borde vara. — Utan afseende på den större eller mindre representationen inom samhället, kunna nya banker på många orter behöfvas, derför att de påkallas af en utvidgad affärsverksamhet. Om en bank var tillräcklig för 10 å 20 år tillbaka, så är det icke sagdt att den är det i dag. Fastmer är det långt sannolikare, då rörelsen så stigit som fallet är i Sverge, att der man förr varit tillfredsställd med en bank, behöfver man nu 3 å 4. Sådan ungefär är åtminstone ställningen i Göteborg. — I Preussen utkom, såsom kändt torde vara, för icke längesedan en skrift, kallad Ich die, hvari förf:n söker visa militäryrkets förträfflighet och disciplinens förmåga att af både officerare och soldater bilda de ädlaste och yppersta menniskor i verlden. Naturligtvis predikades derföre ock lydnaden såsom den högsta pligt, framför allt den blinda lydnaden under konungen. Att sådana satser, hvilka eljest bland förnuftigt folk blott kunna väcka åtlöje, skulle väl upptagas vid Preussiska hofvet, var påtagligt. Det var väl ock lockelsen häraf, som förledde en svensk officer, att öfversätta skriften på vårt språk, under titel: Jag tjenar, med ett förord, deri bokens anda lärer lofordas (vi säga lärer, ty vi hafva ej besvärat oss med att taga del af detta opus). Man har undrat hvilken den Svensk kunde vara, som företagit sig ett så lönlöst arbete, och erfar nu att det är en frih. v. Knorring, löjtnant vid det sorgligt rygtbara Lifbevärings-regementet. (Månne samme v. K., som så tappert, jemte frih. D. v. Schultzenheim, understödde hofpredikanten Tham i debatten på Riddarhuset d. 12 dennes?) En förtjenstfull motskrift till Jag tijenar har utkommit, författad af major Å. Öhman, kallad: Äfven jag tjenar.