Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 2

utbröt: Walewski, jag älskar dig, men du får aldrig mera tjena mig. Rossuth har annonserat tvenne föreläsningar, af hvilka han redan hållit den ena i Manchester, samma stad, der lord Palmerston uppträdt några dagar tillförne. Denna föreläsning som hölls inför ett valdt och talrikt auditorium, har väckt mycket uppseende. Bland åhörarne, utgörande ett antal af 3 å 4000 och alla tillhörande den bildade klassen, befann sig äfven grefskapets öfver-sheriff, hr Philips. Ämnet var Italien, Ungern och Polen. Talaren uppmuntrade England att understödja sen rörelse i Italien, hvilket han antog först måtte befrias, innan man kunde tänka på en befrielse af Ungernåoch Polen. Det har förvånat, att Kossuths föredrag meddelades! i Morning Post, lord Palmerstons organ, förr än i något annat blad. Sir Charles Napier har åter varit framme och talat om sin östersjökampanj. I en församling af valmän i Southwark, som han sammankallat för att aflägga räkenskap för sitt förhållande i sista parlamentssessionen, begagnade han första tillfälle att leda talet på detta sitt älsklingsämne. Han upprepade de gamla klagovisorna öfver bristande understöd från dåvarande sjöministern sir James Graham, och afgaf den förklaringen att han under sitt besök i Cronstadt blifvit öfvertygad om ointagligheten af denna plats. I det samtal han der haft med storfursten Konstantin, hvilken han berömmer för dess ljusa hufvud och stora insigter, hade han frågat denne hvarför han icke angripit engelska flottan i Kiel, som der var illa bemannad och illa disciplinerad. Härpå hade storfursten svarat, att om han haft skrufångare, skulle han gått engelska flottan till mötes, och att han först, när det var för sent, erfor att engelska flottan var så illa bemannad. Sir Charles ansåg det för en lycka, att han ej blef angripen af Ryssarne; ty, ehuru hvarje engelsman, förr än att gifva vika, skulle offrat sin sista blodsdroppa, så är likväl ett skepp utan disciplineradt manskap icke bättre än en fästning utan soldater. PREUSSEN. Till Hamburger Nachr. skrifves från Frankfurt, att Preussen, derest de tyska makternas gesandter ej förmå utverka hos schweiziska regeringen att de i Neufchätel fångna royalisterna frigifvas, ämnar sända 3:ne armåkorpser emot Schweiz och taga kanton Schaffhausen i besittning som pant och låta Schweiz draga omkostnaderna för pantningen. Kanton Schaffhausen är ett i Tyskland framskjutande hörn af Schweiz och således lättare åtkomligt för Preussarne än någon annan del af edsförbundet; men om än Preussarne skulle lyckas att sätta sig i besittning af detta landskap, tro vi det skulle blifva dem väl svårt att hålla sig derstädes emot de krafter hvaröfver Schweiz disponerar. Vi tilltro för öfrigt icke Preussen en så krigisk afsigt. Pratet derom torde med flit hafva blifvit satt i fart, för att verka som ett slags skrämskott på Schweizarne och underlätta de tyska diplomaternas bemödanden. Tyska förbundet lär nemligen icke, såsom vi förut nämnt, inskränkt sig till en anslutning till Londonerprotokollet, utan äfven åtagit sig att verka för Neufchåteler-fångarnes frigifvelse. Prins Fredrik Wilhelm reser till England för att bevista firandet af sin fästmös, prinsessan Victorias födelsedag: Ett rykte vill veta, att prinsen på hemvägen besöker Paris för att söka vinna kejsaren för Preussens interessen i Neufchåteler-frågan. ÖSTERRIKE. Enligt en skrifvelse från Wien i ett Briisseler-blad, kommer engelska gesandten sir Hamilton Seymour att beledsaga kejsar Frans Josef på hans resa till Lombardiet. De blad, som anses stå i relationer till Wienerkabinettet, berätta i korus, liksom de engelska, att enigheten emellan de 3:ne allierade makterna England, Frankrike och Österrike nära är fullkomligt återställd. Dagens ångbåtspost. Tidningarne börja redan tala om Rysslands eftergifvenhet, en naturlig följd af återställandet af alliansen emellan vestmakterna. Ryssland skulle vara villigt att afstå från alla anane8lr 42 Dalaanan dd SD 1