Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 2

genom vänskapens band befästad fred. Vid en närmare granskning af dessa yttranden, finner man dem, efter vanligheten, vara så fiffigt stälda, att de ej lemna rum åt någon bestämd slutsats rörande kejsarens politik. Också ser man berättas i korrespondenser från Paris, att anhängarne af den en gelska alliansen uppfatta dem på helt annnat sätt, än ryssvännerna. De förre lägga märke till förbehållet till förmån för engelska alliansen, under det de senare fästa sig vid de vackra saker, som sägas kejsar Alexander. Frasen rörande grefve Morny har afseende på ett smickrande omdöme, som kejsar Alexander fält om denne statsman i en af Kissesar Napolcon. I engelska bladet Globe uppdykar åter det ryktet, att grefve Morny i 8:t Petersburg underhandlar om afslutandet af en handelstraktat emellan Frankrike och Ryssland, hvilken skulle skänka franska handeln betydliga fördelar. Det skulle i synnerhet vara franska viner och galanterivaror, för närvarande i Ryssland belagda med en hög införseltull, som skulle vinna härpå. Fräån flera håll och vid många olika tillfällen har man hört förtäljas, huru Ryssarne söka vinna nämnde franska diplomat och äfven att deras bemödanden i detta hänseende ej varit fåfänga. Senast har i engelska tidningar berättats, att zaren af Morny köpt 600,000 francs, hvilket tycks vara hederligt betaldt! ENGLAND. Man läser i den ministeriella Morning Post: Vi hafva skäl att tro det alliansen emellan Frankrike och England aldrig varit innerligare än den nu ir. Det är sannt, att på senare tiden emellan de begge regeringarne uppstått en skiljaktighet beträffande uppfattningen af vissa underordnade frågor, men någon egentlig oenighet har icke ägt rum. Vi tro oss kunna uppgifva med säkerhet att vestmakterna skola handla lika enigt som förr och gemensamt vaka öfver utförandet af traktaten, för hvilken de begge kämpat. Det kan icke betviflas, att den bästa harmoni råder emellan franska och engelska folken och att de begge inse hela betydelsen af sin allians och att denna allians mera, än någon annan politisk kombination någonsin kunnat, skall vara mäktig att befordra civilisationen och handeln, freden ock lyckan i Europa. Folken äro enige, så väl som deras regenter; det skulle bli svårt att splittra dem; ett försök härtill har misslyckats, och om det förnyas, skall det åter misslyckas. Engelska folket har aldrig tviflat på kejsar Napoleons uppriktighet och delar sin drottnings höga tanka om hans stränga hederskänsla och orubbliga trofasthet. Times uttalar sig i samma anda och riktning uti tvenne ledande artiklar, som närmast äro skrifna emot Ryssland. Den ena af dessa artiklar slutar på följande sätt: Kejsar Napoleon har af öfveransträngning i längre tid varit opasslig och tillbragt denna tid i en aflägsen del af riket, medan andra spelade kejsare utan ansvar. Detta sakernas tillstånd är nu lyckligtvis förbi och Napoleon har fått en påminnelse om, att en ärlig, om än något rättfram vän är att föredraga framför en krypande smickrare, eller en förrädisk tjenare. Vi tro, att han känner detsamma vi känna, eller att alliansen emellan de begge länderna är näst deras moraliska mod och naturliga hjelpkällor deras största ära och stöd. Denna allians fordrar fullkomligt ömsesidigt förtroende och samverkan. Vi tro oss kunna säga, att vår kejserliga bundsförvandt är fullkomligt i stånd och villig att använda sin egen klara omdömessörmäga i de af Ryssland väckta frågor, hvilken makt nu förgäfves skall skryta af att hafva vunnit honom för sig. — — — Det är så godt som intet tvifvel underkastadt, att det nu finnes större utsigt, än det på länge har varit, till traktatens uppfyllande. Vi hafva lyckligtvis en statsman i spetsen för kabinettet, som är fast besluten att uppfylla sin pligt emot landet. Globe antyder indirekte, att kejsar Napoleons återgång till engelska alliansen får tillskrifvas den franska gesandten i London, hr Persiyny, hvilken, såsom bekant är, deltog i den vigtiga kabinettskonseljen i Compiegne d. 5 dennes. Säsom det vill synas hade han der att bestå en mycket hård strid med utrikesministern Walewski. Morning Chronicles pariserkorrespondent tror, att Walewskis afskedande ej länge låter vänta på sig. Ett häftigt uppträde — skrifver han — skall haflef framlemnad egenhändig skrifvelse till kejhans eleganta equipage och derför gifvit