Fastän en längre tid förflutit, sedan jag lemnade Englands jord, stå ännu alla dessa minnen så lifligt för min själ, som om de förskrefve sig från gårdagen. Jag vill blott tillägga, att jag hemkommen fann en minnesskänk från Percy, hvilken i sanning skulle varit värdig en furstes erkänsla. Men härom torde jag få tillfälle att i min nästa bok berätta vidare. Just nu, under det jag nedskrifver sista raden af dessa skildringar från min vistelse i England, erhåller jag tvenne bref, det ena dateradt DunsdaleCastle, det andra 8:t James. I det förra skrifver Percy, nu markis af Seymour, viscount af Dunsdale och Codrington, att han bifaller min önskan att offentliggöra dessa skildringar, om jag förtiger hans verkliga namn, hvilket jag också redan gjort; ja, han gläder sig åt att likasom i en trollspegel återse scenerna ur denna mörka epok af sin lefnad. Han vill vidare tala med mig derom, då han om fyra veckor kommer till Berlin,