Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1856, sida 1

se mig om, in i vagnen, gaf Phillipps ett tecken och ... hästarne drogo oss i galopp derifrån. Nu, då jag var skiljd från dem, nu föll afskedet blytungt på mitt hjerta ... jag lutade mig ut .-.-: jag vinkade ännu en gång ... såg dem ännu en gång tillsammans i den sköna, för mig oförgätliga, gruppen ... deras blickar följde mig, deras händer besvarade min helsning ... och nu rullade vagren in i den åldriga ekskogen, det präktiga slottet med sina af morgonsolen förgyllda tinnar, sina blommor och häckar, sina för mitt hjerta så dyrbara innevånare, var försvunnet för min blick.