Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1856, sida 2

sernas händer. En engelsk officer, som stått i ostindiska kompaniets tjenst, leder stadens försvar; men Issa Khans här är demoraliserad, och hvarje dag komma öfverlöpare derifrån till Perserna. Kriget har en religiös betydelse. Mohamedanska läran sönderfaller i 2n:e afdelningar; Sunniterna, som utgöra det herrskande partiet i Turkiet och Egypten, och Shiiterna, som blott erkänna Ali för Mohameds sanne efterträdare, och hvilkas öfverhufvud är schacken i Persien. Ilerats styresman, Issa Khan, en grym och skenhelig furste, en anhängare af Dost Mohamet i Kabul och en gammal fiende till Perserna, har i trots af varningar från Konstantinopel förklarat sig för fiende till Shiiterna, hvilka han kallar för kättare, och upphetsat sina trosbröder mot dem. Shiiterna hafva då vändt sig till schacken i Persien med anhållan om hjelp, och tvungne af den offentliga meningen har schacken måst uppfylla deras böner och derför begynt Herats belägring. Politiken spelar blott en underordnad rol i detta krig. I Tauris hafva Perserna anlagt ett kanongjuteri under en europeisk officers ledning, från hvilket de redan erhållit flera belägringspjeser af grof kaliber, liknande dem de allierade brukade vid Sebastopol. Om det ostindiska kompaniet blandar sig i saken, vet Gud allena, huru det slutar.? Lägaren bör noga märka det denna berättelse härrör från en fransk officer i persisk tjenst, hvarför den af mera än ett skäl allt torde vara något partisk. Att alliansen emellan England och Frankrike blifvit återstäld synes vara ett faktum, som icke kan bestridas; men om den, såsom det tillägges, är fastare än någonsin tillförne, får framtiden utvisa. Såsom ett säkert bevis för alliansens återställande betraktas bortvisandet af neapolitanske gesandterne från London och Paris. Frankrike skulle aldrig af sig sjelft tagit detta steg, och när det nu tagits, kan det icke vara annat än en eftergift för Englands politik, den der betecknar återknytandet af de förra vänskapsbanden. Kejsarens yttranden till Kisselev anses ej för annat än artiga fraser, de der ej inverka något på förbindelserna med England. Markis Antonini, neapolitanske gesandten i Paris, lemnade denna stad den 13 dennes. Korrespondenserna från Konstantinopel af d. 3 Nov. innehålla vidlyftiga berättelser om ministerkrisen, men de lemna likväl läsaren i den fullkomligaste okunnighet om hvad som varit orsaken dertill att Ali Pascha blifvit störtad i samma ögonblick, då han troddes sitta fastare i sadeln än någonsin. Den nye storviziren Reschid Pascha har kallats till styret af sultanen sjelf, straxt efter att denne furste vägrat bevilja Ali Paschas och hans kollegers afskedsansökan, och tillochmed i en egenhändig skrifvelse försäkrat dem att de egde hela hans förtroende. Ett mystiskt mörker hvilar öfver denna plötsliga förändring. Det är dock icke svårt att gissa, att österrikiske och engelske ambassa lörerne varit upphofsmännen till densamma. Den nye; storviziren hade emellertid ännu icke d. 3 lyckats få ministerplatserna besatta, hvilket ansågs blifva honom ganska svårt. Telegrafnotiser af d. 7 förmäla emellertid, att de hittillsvarande utrikesoch sjöministrarne Fuad Effendi och Mehemed Ali Pascha behålla sina portföljer. Det tros dock, att sämjan emellan dem och Reschid Pascha ej skulle blifva af lång varaktighet. Det turkiska kabinettet har naturligtvis bifallit den från Österrikes och Englands sida fortsatta ockupationen af turkiska området, då det enkom tillkommit för att auktorisera densamina. Frankrikes opposition emot den fortsatta ockupationen synes hafva upphört i och med I detsamma alliansen med England återstäldes. Man gör sig dock den frågan, om Frankrike ej erhållit någon eftergift af Eugland i vederlag för sin eftergift i neapolitanska frågan. Det synes likväl icko hafva varit förhällandet. Det inre tillståndet i Frankrike antager en allt mera betänklig karakter. Alla berättelser, som icke äro af ett officielt ursprung, skildra det i mer eller mindre ogynnsamma färger. 7imes pariserkorrespondent säger missnöjet vara ganska starkt, tadlar de af kejsaren på lustslotten anstälda lustbarheterna, och påstår, att regeringen beslutat vidtaga de mest energiska åtgärder till undertryckandet af alla yttringar af missnöjet. Samme korrespondent beskyllar grefve Morny för att begagna sitt uppehåll i Ryssland för enskilta spekulationer. Rörande Herat äro berättelserna mycket motsägande. En underrättelse från Kabul af d. 1 Okt. förmäler, att staden ännu håller