Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1856, sida 2

AA Å8 -— Biksdacen. Plenum den 12 dennes. Vi fortsätta i dag referatet af debatten hos Ridd. och Adeln. Hr Arnalls bordlagda motion, att postverket skulle betagas rätt att skicka post med gästgilvareskjuts, samt att entreprenader ötverallt skulle anställas och den deraf uppkommande summa sammanslås och lika fördelas på skjutsskyldige hemman, understöddes af grefve Lisjenerantz och friherre af Ugglas, hvaremot friherrar Sprengtporten C. A. Raab, Stael v. Holstein, A. C. Raab och hr v. Kock afstyrkte den, emedan derigenom en slags ny skattläggning nppkomme och jorden förr eller senare borde befrias från detta onus. Hr Gripenstedt ansåg postverket ej utan största olägenheter nu kunna f åntagas denna rätt, men medgaf att den borde inskränkas och högre betalas. Motionen remitterades till ekonomiutskittet. Vid friherre C. A. Raabs motion om rantans frigifvande yttrade hr Gripenstedi: Denna fråga hade vid 6 riksdagar blifvit väckt, men ej särdeles understödd, ehuru den vore bäde till princip och nytta af den aldra högsta vigt. Hvad principen angår, så borde man ej lemna ur sigta, att penningen icke är annat än ädla metaller, sönderstyckade och vederbörligen stämplade. Sedelmyntet är blott en representant, som hvad ögonblick som helst skall inlösas med silfver De ädla metallerna äro varor, föränderlige till värde vid inköp och belåning. På samma sätt förhåller det sig med andra varors föränderliga värde, hvilket är representeradt i den hyra som derför betingas, t. ex. af egendom i arrendet, af hus i hushyran o. 8. v. Allt varuvärde betingas af tillgången och efterfrågan. Om peningen köpes, så lemnas derför varor, och om varor köpas, så sker det med penningar. Vid belåning äro den betingade räntan och kapitalrabatten mätarne af värdet. I detta förhållande har lagen våldsamt ingripit genom att bestämma maximum för räntan, hvilket är lika oriktigt, som att försöka föreskrifva ett bestämdt pris på varor; försök, som visat sig orimliga. Man kan ej fordra en princips antagande såsom riktig utan undersökning, och man har gjort den anmärkning, att en princip kan vara i teorien riktig, men skadlig i dess praxis. Talaren ansåg att en princip, då den genom undersökning befunnits riktig och fullständig, kan antagas till utförande. Man har trott sig genom lug för penningerörelsen skydda den okunnige och enfaldige, en grundsats, som är vacker, men tal, erinrade. huru mången häiraf tagit ska