Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1856, sida 1

aldrig förgäta hvarandra! Men att jag hädanefter, enligt er försäkran, kan tänka på er med ett stilla, men icke smärtande vemod, det är för mig en verklig tröst. Jag är nu färdig för min egen räkning ... men här har jag ett bref till Ers Herrlighet från vår gode m:r Lorenzen, ötverläkaren ... läs det och gif mig äfven för hans räkning ett tröstande svar, ty han räknar minuterna, som förflyta, innan jag hinner gifva henom underrättelse om den tanke, ni om honom hyser. Ordet öfverläkare tycktes gifva Ellinor och hennes far en fullständig upplysning om Percys öde, ty hitintills hade de blott haft en osäker aning om det förhållande, som egde rum mellan Percy och m:r Elliotson. Nu vann den nykomne gästen för dem ett nytt intresse; de vände sig med tusen frågor till m:r Elliotson, ty det var ju han, med hvilken Percy tillbragt de fyra sorgligaste åren af sitt lif. Denne hade emellertid genomläst öfverläkarens bref och log godt, när han slutat läsningen. — Den gode mannen, sade han, — gör mig orätt, om han tror, att jag aldrig skall kunna förlåta honom. Hård måste denna lexa varit, som han enligt sina egna ord emottagit af denne mr Sidney. Då jag emellertid känner denne m:r Sidney mycket väl, så vill jag hos honom inlägga ett godt ord för m:r Lorenzen, och jag boppas, att det ej skall vara förgätves. Säg honom det och helsa honom från mig, när ni återkommit till S:t James ... men nu är ni min gäst och följer mig till middagsbordet .. jag hör klockan redan ringa. Vi gingo till matsalen, men under måltiden steg Perey flera gånger upp, för att besöka sin far och underrätta sig om hans tillstånd.