kollegers vägnar, för det hjertliga emottagande som blifvit honom till del, och försäkrade han, att dylika hyllningar göra epok i de mäns offentliga lif, som fått sig uppdraget att leda en stor nations öden. På aftonen samma dag höll lord P. ett tal i arbetareföreningen i Manchester, men vidrörde der föga politiken, utan höll sig hufvudsakligen till det ämne, som med afseende på åhörarne var det lämpligaste, nemligen folkbildning. Den 7 på förmiddagen begaf sig lord P. till Liverpool, der han på stadshuset höll ett tal, deri han, ehuru icke direkte, dock i principen anslöt sig till den politiska åsigt, som uttalats i amerikanska utrikesministern Marcys bekanta depesch rörande kaperiväsendet. Lordens ord föllo sig som följer: vI början af kriget införde engelska regeringen i samråd med den franska, till allmän glädje, ändringar och lättnader i krigförandet till sjös, hvilka utan att på minsta vis minska de allierades styrka, gjorde kriget menskligare och bidrogo att förringa det onda som flendtligheterna ovilkorligt måste förorsaka de emot hvarandra krigförande makternas handelsförbindelser. vJag kan icke annat än hoppas att dessa lättnader kunna ytterligare utvidgas och at i tidernas längd samma principer som äro tillämpliga på fiendtligheterna till lands, kunna utsträckas till fiendtligheterna till sjös och att den individuella egendomen skall icke mera vara utsatt för angrepp på det ena än på det andra elementet. vJag är förvissad om, alt vi aldrig skola se någon mäktig nation besegrad genom de förluster, individerna lida. Det är kampen emellan armåerna till lands, emellan flottorna till sjös, som afgör stridigheterna emellan nationerna; och det är önskligt att kampen inskränkes till dessa korpser, som handla efter order och de respektive staternas ledning. Slutligen uttalade lord P. det hoppet, att fred och vänskap måtte äga bestånd omellan England och förenta staterna och rättfärdigade den politik regeringen följt i stridigheterna med bemälte makt. Denna politik hade varit en fredens och försonlighetens politik, utan att regeringen derför lemnat landets ära I och värdighet ur sigte. Det är naturligt att dessa lord Palmerstons tal gifvit pressen mycket att göra. Då man undantager några knarriga toryblad, skänka alla tidningar dem ett odeladt bifall. Morning Post ordentligt jublar; Times är äfven idel glädje och belåtenhet. Tillochmed den demokratiske Morning Advertiser uttrycker sin stora beundran för den noble talaren, hvilken vid 73 års ålder har samma kraft i snillet och lungorna som en 50 års man. Morning Post, Globe och Daily News betona isynnerhet det ställe i Palmerstons tal, der han anmärker att fredens varaktighet beror deraf huru Ryssland uppfyller fredsvilkoren. Det sistnämnda bladet tror, att denna ganska begripliga vink af premierministern, att det gäfves omständigheter under hvilka ett förnyande af kriget vore oundvikligt och det bifall den rönt i landets största fabriksstad, icke torde blifva utan inflytande på hela kontinentens hällning. De på förhållandena till Amerika syftande yttranden, som lord Palmerston lät undfalla sig i Liverpool, ingifva den förhoppning, att Buchanans val till president i förenta staterna, hvarigenom en fortsättning af den der nu följda utländska politiken torde vara gifven, ej skall rubba freden emollan de begge länderna. TYSKLAND. Forbundsdagens beslut i Neufchateler-frågan inskränker sig dertill, att Förbundet ansluter sig till Londoner-protokollet af d. 24 Maj 1852, hvari preussiske kungens rättigheter till Neufchatel erkännas, samt till den förbindelsen att hos schweisiska regeringen eftertryckligt understödja Preussens begäran om de fångna royalisternas frigifvande. Förbundet har alltså icke genom detta beslut tillförbundit sig att, för den händelse Preussens begäran icke uppfylles, deltaga i några slags tvångsåtgärder emot Schweiz. De begge tyska stormakterna skola fordra af danska regeringen, att den underkastar helstatsförfattningen en pröfning af holsteinska ständerförsamlingen, enär förbundet i vidrigt fall ser sig föranlåtet att intervenera. Månne Preussen och än mera Österrike skulle i detta fall så gått från sina grundsatser, att de försvarade undersåters rätt att pröfva en regeringshandling? I sanning en stark inkonseqvens! Landtdagen i Hannover har upplösts och en ny landtdag, hvartill valen skola ske efter den nya oktrojerade vallagen, kallats till d. 10 Febr. 1857. I HJ