Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1856, sida 2

honom, då ni i fick veta, att han älskar er och beder för er! — Ack ja! sade han och stödde, likasom om han besinnat sig, det isgrå hufvudet mot handen; — ja, han beder för mig ... hvad det är vackert at honom ! — Minnes ni icke mer, mylord, fortfor jag med högre röst, för att öfverrösta hans samvetes hviskningar, — minnes ni icke, att ni gaf mig det uppdraget att återföra honom till er? — Jag vill besinna mig . . jo, nu minnes jag det, nu minnes jag det! Har ni uppfyllt min begäran? Hvar är han? Jag ser honom icke. — Vill ni se honom? Om så är, kan han hvarje ögonblick vara här . . . han befinner sig i prestgården ... — I prestgårdon hos Graham? Ha! — Ja, hos sir Robert Graham sin svärfar, och Lady Ellinor, sin hustru. Gubben rätade sin gestalt och betraktade mig förundrad; han tycktes smäningom samla sina minnen. — Hos sir Robert Graham och lady Ellinor ? upprepade han. — Är då presten kommen tillbaka ? — Ja, mylord, han väntar blott på edra befallningar, för att bevisa er sin aktning och vänskap. Markisen log sorgset. — Sin aktning, sin vänskap . . . och likväl jagade jag bort honom, hviskade han. — Det har han glömt, mylord. Numera är han icke presten Graham, utan baroneten sir Robert Graham, svärfar till mylord Percy, viscount at Dunsdale .. — Sir Robert Graham ... baronet. . . Pereys Svärfar .. är det så? Nå, det är mig kärt ... ja, ja, jag har redan hört talas derom, men det är längesedan . . Vill han också komma till mig?