Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1856, sida 1

— Har något skett? — Nej, nej ... men han är åter alldeles förvriden. Jag tror, att det är fruktan för sir Mortimer ... Ar mylord Percy med er? — Ja, han håller med sitt folk dernere utanför huset vid ändan af kastaniealleen. Låt öppna och elda det, ty det är icke angenämt att vistas uti. Mannen såg på mig såsom förstenad. Framför huset dernere? Framför prestgården ? Vill mylord Percy taga in der? Hvarför icke här? — Emedan han har andra i sitt sällskap ... — Jaså, jaså .. jag skall genast gifva befallning derom. Han ropade namnen på några betjenter. — Gå ni en trappa upp, sir . . . andra dörren till venster! Jag skall så fort som möjligt trätfa alla ansdtalter ... Den gamle tjenaren sprang i sin elädje och öfverraskning att sjelf upsöka de dröjande betjeuterna och sporra dem till skyndsamhet. Jag gick uppför trappan och stannade vid den betecknade dörren. Allt var äter så tyst och stilla, som det varit i Scymour-Castle, tjocka mattor be täckte här, såsom der, alla gångar och trappor. Jag klappade på dörren. Ingen ropade: stig in! Jag öppnade och inträdde. — Och hvad såg jag? Ett dystert af mörka gardiner beskuggadt rum, hvars golf åter var vetäckt med den mörkgröna sammetsmattan .. hade ej en temligen klar kakelugnseld upp yst föremålen, skulle Jag ingenting kunnat urskilja, helst det reuan var q väll. i 4— Tätt bredvid kaminen i sin vanliga länstol satt eller rattare låg den gamle markiscns at Scymour aftärda gestalt, nu såsom förat höjd i pelaverk.