Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1856, sida 3

en början gick allt sin gilla gäng. Under de första ögonblicken besinnar man sig litet och granskar hvarandra; men sedan tager hr D. mod till sig och börjar tala om det vackra vädret, om månskenet, fogelsången och Gud vet allt! Damen svarar ingenting, men suckar så mycket mera. När de slutligen kommit ötver Ricuxfort-bron och kört in i den dervarande dubbla och mörka poppel-alln, närmar sig hr D., som äfven förut makat och makat sig på sin vagnstol, ännu närmare intill damen. Må man då tänka sig hans förskräckelse, när hans blick upptäcker ett par brinnande ögon, ett otäckt rödt skägg och grymma karl-drag under den svajande spotsslöJan. Isan kunde icke längre tvifla, att han hade en strätröfvare bredvid sig. Beolägenheten var sannerligen ganska obehaglig. och hr D. kände ett ögonblick, huru blodet stockade sig kring hans hjerta. Här fanns dock icke någon annan räddning än att vara lugn. Som man får se, fattades det honom icke heller kallblodighet. Utan att hvarken låta röst eller utseende förråda sig, låtsar den hederliga köpmannen helt värdslöst tappa sin näsduk på landsvägen. Ilan stannar och säger: Ack, min fru, jag ber er tusen gånger om förlåtelse, men jag ville icke på några vilkor förlora min näsduk. Jag måste derföre stiga af ... Men min häst är något ostyrig ... och kunde möjligen sätta i väg ... Förlåt mig, min fru, men a ulle ni vilja vara så god och stiga ur efter näscuken? — Ä-ycket gerna, min herre! svarade den ljufva stämman honom. Hvarpå den förklädde nidingen lägger sin pirat ifrån sig i vagnen och stiger ur, för att söka upp den tappade näsduken. NMen nu blef piskan icke overksam i hr D:s hand. Det bar af i traf, och en stund derefter berättar han med andan i halsgropen denna besynnerliga, men dock sanningsenliga historia för värden på hotellet. Piraten undersöktes inför magistraten och befanns hafva innehållit en lång knif och ett par pistoler. eo or 0 Rs k Itt (HP