Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1856, sida 3

styckegods. — En öfverraskming. Under en natt för ett par veckor sedan, berättar Courrier de Limoges, reste hr D., handlande i Tarascon, till Brives i en kabriolett, under ett vackert månsken. Då han kommit midt utanför udden Puyfort, upptäckte han helt hastigt ett ungt fruntimmer, som tycktes vara mycket trött; hon var klädd uti en vid sidenklädning och hade en hvit slöja, som svajade behagligt för hafsvinden. Hela denna bild hade någonting poetiskt, om man, nemligen undantager en stor korg, som hon bar på armen. Hr D. blef något förvånad vid denna syn, men stannade imellertid sin häst och frägade artigt det unga fruntimret, hvarföre hon hade företagit denna nattliga vandring midt på landsvägen. — Ack min herre! svarade hon med den ljufvaste röst, jag är så olycklig. Efter ett gräl med min man har han helt enkelt kört mig ur sin vagn, och här ser ni mig nu, utan att jag vet, hvart ... Är det mycket långt till Brives, min herre?? — vqa. min fru, dit har ni allt ett godt stycke ännu. Men stig upp i min vagn, så skall jag köra er dit ... jag ber er derom, min fru.? En käns!a af blyghet, hvars hela behag hr D förstod att uppskatta, dref fruntimret med den hvita slöjan att till en början tvcka en smula; hon visste ej, om det passade henne att sätta sig upp bredvid en främling. Vägen var dock så ödslig, nattens tystnad så djup, och hr D. si enträgen, att hon snart gaf vika. Och så satte hr D. sin häst åter i rörelse åt Brives till, och vagnen for af med en stackars öfvergifven, suckande qvinna och en räddare, som på förhand roar sig åt att få drifva litet med den äkta mannen. Till