Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1856, sida 1

Utrikes NyBeter. ENGLAND. I Morning Post, som anses för Palmerstons organ, läses d. 3 dennes följande ljungande uppsats emot Ryssland: Man borde hoppas, att med en ny zar och fredens återställande någon förändring skulle hafva inträdt i ryska diplomatien, och att kejsar Alexander, pröfvad af olyckan, skulle som regent visat mera klokhet och förstånd. Men motgången synes ej utöfva något inflytande på krönta hufvuden. Bourbonerna af äldre grenen hade ingenting lärt och ingenting glömt, och man kan säga om huset Romanoff, att sonen, oaktadt den erfarenhet han bort förvärfva, icke är bättre regent än hans fader, zar Nikolaus, ehuru han som menniska kanhända är honom öfverlägsen. Den atmosfer, i hvilken en rysk thronföljare födes, är uppfyld af illusioner och ogenomtränglig för sanningen. Alltifrån sin spadaste ålder är arfvingen till tronen omgifven af smickrare, som inbilla honom att Ryssland är det första rike i hela verlden och dess beherrskare de mäktigaste potentater. När en furste uppfostras på detta sätt och i dessa villfarelser har han tydligen rätt till öfverseende; och när hans fel äro personliga, fordrar rättvisan, att man mindre strängt bedömer dem. Men såsom en stor stats öfverhufvud har ryska kejsaren att göra med de europeiska nationerna och det är i denna egenskap som det är att befara, att menniskan med dess känslor får träda i bakgrunden för suveränen, som med eller emot sin vilja ledes derhän att fortsätta dens svekfulla politik, som efterverlden så olämpligt gifvit tillnamnet den store. Peter I:s planer, alltsedan han förskaffade sitt land en plats bland de civiliserade nationerna hafva gått ut derpå, att splittra de europeiska makterna och begagna sig af nationernas rivalitet, för att gagna sin dynastis interessen. Peter I har endast allt för ofta lyckats i utförandet af sina afsigter; och hans fiffiga system af smidighet och list var så förledande för hans efterträdare att de ej kunnat motstå frestelsen att följa hans bedröfliga exempel. Alltifrån Catharina II till Nikolaus I har målet för alla Rysslands beherrskares politik varit eröfringen af Konstantinopel och traktaterna i Jassy, Bucharest, Adrianopel och Unkiar-Shelessy hafva gradvis bragt dem närmare detta mål. En hållhake har dock satts på Rysslands inkräktningslustar genom traktaten emellan England och Frankrike 1834 och nu, då, till följe af denna traktat, Peter I:s och hans efterträdares planer på Konstantinopel blifvit omintetgjorda, har ryska kabinettet fullkomligt ändrat taktik. Fullkomligt öfvertygadt att Konstantinopel räddats genom vestmakternas allians, söker Ryssland nu att utså oenighet emellan dessa makter och derför sparar det hvarken förräderi, smicker eller lögn. Det sparar icke eller penningar, som det utöser öfverallt, i Europa som i Amerika, tillochmed i Afrika. Stodjande sig ömsevi på alla de opinioner som kunna vara nyttig? a