Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1856, sida 1

Vädret var i sjelfva verket mycket ruskigt: regnct föll i strömmar, och vinden jagade tjutande öfver jorden. I grannskapet af stallet påträffade jag Phillipps, som ängsligt väntat oss och nu underrättade mig, att allt vore i ordning till afresan. Chappert lemnade mig min kappa och jag honom de inrättningen tillhöriga nycklar, som vi begagnat. Derefter framleddes Bravour af en stalldräng, som, lockad af hoppet om goda drickespenningar, qvarstannat i stallet. Jjag satte mig upp; aldrig hade jag med större glädje än nu trädt fötterna i ett par stigbyglar. — IIvar är han? hviskade Chappert. — Vid brunnen, svarade jag. — Godt ... Invänta oss vid den första bron, sir ... Och nu god natt, tillade han högt, — let väl! Jag önskar er en lycklig resa! Såsnart Chappert försvunnit i mörkret och stalldrängen med uppfylld förhoppning om hederliga drickespengar aflägsnat sig, körde Phillipps med sin lilla vagn och trenne gula doggar fram ur stallet. Främst på vagnen lågo mina kappsäckar och de saker, som Percy ej velat qvarlemna i S:t James, och som af Phillipps blifvit skaffade från hans rum. Bakom stod den förut owmtalta stora korgen, flätad af v.de och stor nog, för att rymma en menniska hopböjd ställning. Korgen var med starka tåg iästad vid vagnen. IIundarne skällde gladt, när de fingo sätta sig i rörelse, och drogo duktigt ... vi rörde oss långsamt framåt mot den första bron. Det var ej så mörkt, att vi icke kunde urskilja den närmaste omgifningen, ehuru det på något afstånd var svårt att urskilja en menniska från ett annat föremål. Ankomne till ett busksnår i grannskapet af bron, stannade vi och sågo oss omkring. En sakta hvissling förrådde Chapperts och hans