Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1856, sida 2

åbuds tillvaro utgör ock ett mäkta stort hinder för folkskolans bringande till duglighet. Jag inser, att det nu sagda om katechesen skall ; äf mången ärligt menande kristendomsvän stämplas såsom uttryck af ett verldsligt skolmästarsinne. Jag skulle dock, om icke skyldig aktning för de fromme personernes ödmjuka blygsamhet förbjöd mig, att utan begärdt och erhållet löfte åberopa dem. kunna för allmänheten namngifva icke en utan flere i sanning kristlige Pastorer af aldra bästa slaget, I som instämt med mig i liflig önskan, att blott lilla katechesens utanläsning må kunna åläggas; men att stora katechesen — nödtorftigt omarbetad — må snarligen förvandlas till blott ledningsbok för läraren, samt till handbok att egas och efter pehof tillfrågas af hvar och en enskilt. Efter en sådan förändring skulle för barnen tid vinnas, för att man med allmän framgång skulle kunna till utanlexor i hemmen anvisa valda stycken utur sjelfva den Heliga Skrift, framför allt utur Evangelierna, med större sammanhang än de korta lösryckta bibelspräken i katechesen; samt derjemte valda delar af bibliska historien, mest utur nya testamentet; och slutligen valda psalmer eller verser derur. Då ingen lag reglementerade måttet af dessa lexor, kunde detta mått så lämpes efter olika barns olika minnesoch fattningsgafvor, och således det ledaväckande tvånget, som verkar qvätvande på kärleken till ämnet, blifva förvisadt från religionsundervisningen. Om sedan vid Folkskolans högre religionsundervisning, hvarom jag längre fram i denna skrift får utförligare yttra mina tankar, innehållet af sistnämde trenne slags utanlexor blifver för barnen klaroch lefvande gjordt, med innerlighet och allvar, så synes den sanne och upplyste kristendomsvännen böra erkänna, att den förkastade utanläsningen af stora katechesen vore ersatt på ett sätt, som för det kristeliga lifvet lofvade välsignelserikare frukter. pet må tillatas mig, att till styrka för det nu sagda, här upprepa ord, som jag till en särdeles uppIyst skolstyrelse yttrat i ett af mig begärdt utlåtande öfver Folkskolans ordnande, hvilket utlåtande utan gensägelse af nämde skolstyrelse godkändes: vUtanläsning af stora katechesen borde, om förfaitningarne det medgåfve, utbytas mot bibelställens äfvensom psalmers u anläsning. Vid stunder af rätt djup vare sig fröjdefull eller ängslande andelig längtan lära i sanning få, om några, vändt sina tankar på katechesens frågor och svar, för att fylla själens trängande behof; hvaremot nogsamt är af erfarenhe— —— ——— —— A — wHBDBDii —L————— ten bekräftadt, att hågkomsten af ett bibelställe, svarande emot ett förefallande själstillstånd, har makt att uppfylla hvarje äfven djupaste själsbehof; äfvensom att utanlästa psalmer erbjuda ett ovärderligt utgjutelsemedel för hjertat vid dess djupaste rörelser? ). Gerna önskade vi följa förf:n längre genom hans arbete och återgifva några af de många sunda, klartänkta råd han lemnar och de stora, enkla sanningar han uttalar, under framställningen af hlitskolan, särdeles rörande religionsundervisningens utförande i denna skola, men vårt sammandrag blifver ändock blott en matt afspegling af hvad som bör läsas i dess helhet. — Dock — vårt öga kan icke skilja sig ifrån detta kapitel, och hvad man sjelf älskar vill man gerna meddela åt andra. Se här huru vår förf:e icke blott tänkt sig, utan utfört — och utfört på ett sätt, som aldrig kan utplånas ur dens minne, som varit nog lycklig att en gång höra det — religionsundervisningens utförande i folkskolan: väÄfven vid religionsfördragen i folkskolan har jag, yttrar förf:n, funnit samtalsformen ändamålsenlig, med frågor ställda vexelvis till en i sender och till allas besvarande i chorus. I denna undervisning har jag dock icke varit utan bok, utan alltid haft Bibeln öppen för mig till ledning för samtalet. Utur denna har jag, sedan boken öppnats vid gemensam bön, med vördnadsfullt allvar läst ett stycke i sender, under det barnen medföljt hvar i sin bok. Då under denna läsning ett stycke hos mig uppväckt tankar utur min egen andliga erfarenhet, hvilka jag känt mig kunna meddela barnen till uppbyggelse, så har jag afbrutit läsningen, och öfver det lästa stycket med barnen öppnat ett samtal, stundom längre, stundom kortare, och, kommen till punkt, har jag fortsatt läsningen af ordet, som fatt verka sjell utan kommentarier, tills åter en vers eller period föranledde till nytt hjerligt samtal. Vetenskaplig förklaring öfver allt, vers för vers anser jag ingalunda lämplig för folkskolans barn. Vid dessa fria samtal var det, som min Bibelkunskaps otillräcklighet tryckte tungt på medvetandet Utur det egna hjertat måste orden tagas, om de sko: la gripa barnen; men genom ofullständig bibelkun. skap kunna så lätt i samtalet insmyga sig misstag lärans subjektiva uppfattning af spridda bibelställen och hvilken uppfattning kan stå i strid med Bib lens objektiva läror, sedda i deras fullständiga sam manhang. ) Grefve R. har här icke yttrat något om sjelfv. den s. k. katkesens lämplighet såsom lärobok fö den första religionsundervisningen. Temligen säker torde man kunna antaga, att den Lindblom-Svebili ska förklaringen ej står högt i hans omdöme. Ocks börjar denna förklaring blifva allmänt ansedd såsor oda 1 2. JT. I AAA . AA fanns la lla 4 Ar