Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1856, sida 1

nere aldeles som om de med afsigt ville låta oss ostörda smyga härifrån. Har Chappert redan lemnat hit nycklarna till korridorerna? — Nej. han kommer ej med dem förr än efter klockan 12 till mylords rum, när han bestämdt vet, att allt är i lugn och ordning. — Det blir obehagligt för er att gå ditupp. Kan ni ej med mylord komma ut härifrån till gården? — Nej, Phillipps, jag måste gå ditupp, ty nu kan jag säkrare gå upp till honom än ham ned till mig. Och äfven om han komme hit ned, kunde vi likväl ej passera genom korridoren, der folket dansar. Från denna sida kunna vi icke heller slippa ut, ty här bo tjenstemännen, och om de blott höra en rotta skrapa utanför sin dörr, skulle de genast komma ut. Det finnes således ingen annan utväg än att smyga förbi de sofvande uppassarne i öfversta våningen, passera genom fruntimmersflygeln och medelst baktrappan komma ut i det fria, der ni väntar oss och kan gifva oss det aftalta tecknet, om vi skola stanna eller rycka framåt. — Det skall icke uteblifva. Klockan 12 förfogar jag mig ut på gården och väntar er vid stallet. Men akta er, att ni icke förfelar vägen och går till högra bron, i stället för till denna, ty såvidt jag vet, är den gamle Jakob icke med på balen, utan sitter hemma plågad af sin gikt. — Jag känner vägen mycket väl. Vi skola hafva brunnen på venster hand och sjelfve gå åt höger. Ar det mycket mörkt? — Åhnej, då man varit ute några minuter, ser man mycket tydligt; men regnet är kallt och skall piska oss i ansigtet. — Det skadar icke. Regnet är bättre än nenden.