Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1856, sida 2

Gårdagens telegrafdepesch antyder imellertid, att det lyckats det engelsk-österrikiska inflytandet att åstadkomma en ministerförändring i Konstantinopel och att det alltså för ögonblicket tagit lofven af det franska. Det egentliga förhållandet kan först utredas efter ankomsten af utförligare underrättelser från Konstantinopel. Hvad som imellertid är säkert, är att en meningsstrid är rådande i orientaliska frågan emellan Frankrike å ena och Österrika och England å andra sidan. Tillvaron af denna meningsstrid bestrides visserligen i den ministerielle Morning Post, men icke på ett sätt, att någon deraf blir öfvertygad. De ministeriella engelska bladen hafva undfallande besvarat Monitörens utgjutelser emot engelska pressen. Monitören har funnit tvenne af dessa svaromål förtjente af att upptagas i dess egna spalter. Engelska och franska beskickningarne i Neapel lemnade denna stad d. 28 (icke 27 Okt.). Man hade icke velat visa något franskt krigsskepp utanför Neapel af fruktan för den verkan dess anblick kunde utöfva på befolkningen derstädes, och derföre hade hr Brenier landvägen begifvit sig till Civita Vecchia, för att der inskeppa sig till Marseille. Det låter som om engelska beskickningen tagit samma väg. Detta visar aldra bäst till hvilken grad hela demonstrationen är förfuskad. Den ser snarlik ut en farce. Såsom sådan är den ganska lyckad, ty spektatörerna skratta duktigt deråt, och aldra mest Bomba sjelf. I Paris gick ett rykte, att Bombas utrikesminister, kommendör Caraffa, tillstält Neapels diplomatiska agenter i utlandet en i en försonlig ton hållen cirkulärskrifvelse, som dock icke skall vara ämnad för offentligheten. En af engelska ministerens medlemmar, sir Robert Peel, som äfven deltog i den utomordentliga beskickningen till kröningen i Moskau, har den 28 Okt. hålliv ett tal vid en fest för officerarne vid milisen (landtvärnet) i Staffordshire, hvari han utan omsvep, förklarade, att många anledningar funnos att icke lita på fredens varaktighet, att Europa befann sig vid randen af en vulkan, som hvart ögonblick kunde utbryta och att frågorna om Neapel och Donaufurstendömena voro mycket o