Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1856, sida 2

Edmund ähörde tigande denna förödmjukande tillrättavisning, slog sin käcka blick till marken och aflägsnade sig med sina väktare, sedan han skänkt Goneril ännu ett smäktande ögonkast. Nu började afskedsceremonierna, vagnarne körde fram, damerna påpelsades, och efter femton minuters förlopp var allt lika tyst som vanligt i S:t James. Jag tog ännu engång farväl af direktörn och öfverläkaren, samt förfogade mig till mitt rum, då S:t James klocka slog elfva. Jag visste, att Percy befann sig på sitt rum; Phillipps väntade jag i mittrum, och väktaren Chappert stod på sin post. Detta var min sista afton i S:t James! XIII. Flykten från S:t James. I orolig, men glad spänning lyssnade jag i min kammare till de rörelser, som tid efter annan läto förnimma sig öfver och under mig i det småningom allt tystare grannskapet. Efter ungefär en fjerdedels timma hörde jag tydligt stegen af den tjensteman, som hvarje afton klockan 11 undersöker rummen, för att öfvertyga sig såväl om alla innevänarneg närvaro, som derom, att alla anstalter mot eldfara äro i behörig ordning. (Forts.)