Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1856, sida 2

vilisationens missionärer och de ende pelarne för en efterlängtad bättre framtid. Under det att dagens europeiska politik fasthäftar sig vid frågor, som jemförelsevis äro af underordnad betydelse, gå de storartade företeelser, som en gång skola medföra en total omgestaltning af verldens politiska förhållanden, sin tysta, men hastiga utveckling till mötes. Ännu har ej ett århundrade förslutii, sedan Amerika genom utvecklingen af anglosachsisk kultur uppsvingat sig till en verldsmagt; andra verlusdelar följa Amerika i spåren, och Historien, hvars synkrets i början endast omfattade Medelhafs-länderna och derefter hufvudsakligen Europas statsförbund, skall snart omfatta alla jordens delar såsom vigtiga och bestämmande momenter i mensklighetens öden. Australien och oceaniens öar befolkas af Anglosachsernas kärnfriska, verksamma och sjelfmyndiga stam, för att i sin Ordning uppblomstra till rika och mägliga republiker; Afrika öppnar sitt hjerta för Europas af religiösa, vetenskapliga eller rent af äfventyrliga motiver drifna resande, Engelsmän och Fransmän rycka från olika sidor in i dess okända sköte, rödjande väg för en påträngande kultur: och nationernas vagga, Asien, hvars otaliga folkskaror så många gånger öfversvämmade Europa, sålänge detta ännu var i saknad af de oöfvervinnerliga krafter, en vetenskaplig kultur förlänar, blir mer och mer en myndling under vår verldsdel. Från Norr rycker det slaviska verldsväldet, Ryssland, in i dess stepper, fjettrar Tschingis-Kans ättlingar vid czarens spira och herrskar redan från Ishafvets stränder ned till nejder, som njuta ett italienskt klimat. Från Söder framtränga våra stamförvandter, samma Anglosachser, som spridt sitt språk och sin bildning öfver Amerika och Australien. Storbrittanien och Ryssland mötas fiendtligt i hjertat af Asien, det af inre oroligheter sönderslitna, sedan årtusenden i liflössa former förstenade China är moget att falla för endera eller begge af desse medtäflare, och frågan torde snart endast bli den, hvilkendera skall förekomma den andra, för att bemägtiga sig rofvet. Men norr om Himalayas snöfjellar kommer sannolikt den första sammanstötningen mellan Anglosachser och Slaver att ega rum; det är derför icke utan intresse att erhålla en öfverblick af deras nuvarande ställning gentemot hvarandra. Förestående artikel, hemtad ur Augsburger Allgemeine Zeitung, bidrager att sprida upplysning häröfver. På hvilken sida den bildade verldens sympatier måste vara, behöfver ej påpekas. Den kultur, ett ryskt öfvervälde i Asien sprider, är blott af formell karakter, beräknad på en militärisk organisation, och förtjenar således svårligen detta namn; frukterna af Anglosachsernas inflytande röjer sig bäst af Indiens tillständ, der förmildrade seder, kristendomens spridning, folkundervisning, jernvägar och telegrafer förkunna annalkandet af lyckligare tider för de folk, som lyda under deras lagar. AA —