Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 3

StyckegodIJursäktningarne i Bayonme. Uuder kejsar Napoleons sednaste vistelse i Biarritz lät han, troligen på sin spanska gemåls begäran, uppföra tvenne tju fäktningar i staden Bayone, dit han med högstdensamma begaf sig, för att njuta af de barbariska skådespelen. Som bekant hafva Spanjonerna, som först genom de romerska fiktarespelen och sedan genom inqvisitionens autodafeer blifvit vande vid förströelser af denna blodiga art, i alla tider med passion älskat tjurfäktningar och betraktat sina namnkunniga toreadorer nästan såsom nationalhjeltar eller säsom de gamle betraktade sina segerkrönta atleter. Först i sednare tider har denna passion, till följd af deu stigande bildningen och humaniteten, något svalnat, men det behöfves blott, att de store potentaterna föregå med exempel, för attåter få den att uppflamma i full låga; det går lättare att från thronen förderfva än förbättra andan hos ett folk. Märkvärdigt nog är det qvinnorna, som med förkärlek omfatta de tillsällen, som erbjuda sig, att bevista sådane skådespel. Sedan det första intrycket blifvit öfvervunnet, finna de ett obeskrifligt behag i tjurfäktarens djerfva idrotter och njuta med alla nerver af det plågade djurets raseri, af rinnande blod och utslitna inelfvor. Den fina, etheriska, englalika kejsarinnan Eugenie hade således utan tvifvel angenäma dagar d. 14 och 21 September, då ifrågavarande tjurfäktningar egde rum. Den 14 Sept. uppträdde den kring hela Spanien ryktbare Manuel Egana såsom toreadorernas anförare, Han bar en rik grön sidendrägt, broderad med silfver, öfver hans venstra arm hängde en gul kappa, den högra höll han krökt med handen i sidan, och promenerade omkring på det inhägnade stridsfältet lika lugnt som om han befunnit sig på sin älsklingskrog. Han är en man af omkring 30 år, starkt byggd, bredaxlad och af vanlig längd. Ilans kamrater voro alla unga, viga och lifliga toreadorer, klädda i präktiga drägter. Tre franska (carteurs från les Landes marscherade helt blygsamt i sista ledet af den ståtliga cuadrillhaln, när den inträdde på skådeplatsen. Den franska delen af åskådarne tycktes undra, hvad desse egentligen hade der att göra; i sjelfva verket sågo de också ganska tölpaktiga ut vid sidan af deras kamrater. I några af södra Frankrikes städer roar man sig äfven med tjurfäktningar af eget slag, och skälet, hvarför Cearteurerna här voro närvarande, var det, att åtskilliga åskådare önskat se de begge nationernas tjurfäktare utöfva sin konst tillsammans. Den första tjuren, som insläpptes på arenan, var afhvad kännare kallaa banti-klassen. Den rusade icke med raseri in på stridsplatsen, utan kom med gravitetiska steg och försigtigt kringskådande blickar, men gjorde, då man minst väntade det, en häftig stormlöpning mot en af töreadorerna. Med en obetydlig, men skicklig rörelse uudvek denne de fruktansvärda hornen och qvarstannade med s örsta lugn på sin plats,underdet den Jettestore tjuren blindt rugide framåt, tills den märkte, att motståndaren försvunnit. En hop chulos började nu taga hans uppmärksamhet i anspråk; de skakade sina kappor framför honom och bragte honom härigenom i ett tillstånd af ytterligt raseri; begagnande sig af det gynn