Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1856, sida 2

— — — — har gränsregleringen icke blott icke ägt rum, utan är stridig. På grund af detta rättsförhållande, som ännu alltid förefinnes, förblifva de 3:ne makternas, Österrikes, Turkiets och Englands, trupper och flottor på områden och i haf, hvilka de hafva att utrymma, så snart turkiska rikets gränser blifvit desinitift faststälda. Slutligen åberopar Ö. C den d. 30 April emellan Vestmakterna, Turkiet och Österrike afslutade traktaten, hvilken, beträffande utrymmandet, säger, att tiderna (les dölats) och medlen för utförandet skola blifva föremål för en öfverenskommelse emellan Porten och de makter, som hålla dess gebit besatt. Men nu är Porten fullkomligt ense med Österrike och England om den betecknade tiden, riktigare uppskofvet (dlai). Det är svårt att inse, hvarför Österrike, emedan Ryssland krånglar, äfven skulle hafva rätt att krångla. En giltigare grund för ockupationen synes oss Portens samtycke vara. B. H:s Wiener korrespondent berättar sig hafva erfarit från den säkraste källa, att engelska kabinettet befallt sin gesandt i Wien, sir Hamilton Seymour, att på det eftertryckligaste understödja Wiener-kabinettet emot Frankrikes fordringar, som icke äro utkläckta i Paris, utan i S:t Petersburg, der grefve Morny en smula låtit draga sig vid näsan af de ryska diplomaterna. Sir H. Seymour hade tillika meddelat grefve Buol, att lord Cowley i Paris likaledes fått order att på ett kraftigt sätt understödja baron Hiibners föreställningar. Tillika väntade man en god verkan af det cirkulär Porten utfärdat till sina diplomatiska agenter i utlandet och i hvilket den förklarar det vara med dess fullkomliga bifall, som Österrike fortfarande håller Donaufurstendömena besatta. Man hoppades i Wien, att det skulle lyckas lord Cowley och baron Hiibner att öppna ögonen på kejsar Napoleon och visa honom att han i denna sak gått Rysslands ärenden. Det synes tydligt, att denne korrespondent är partisk för Österrike. Allt synes emellertid antyda, att i förevarande fråga Österrike, England och Turkiet stå emot Frankrike och Ryssland. Dagens ångbåtspost. Alla de franska halfofficiella bladen påstå att Turkiet fordrar Donaufurstendömenas utrymmande och har beslutat att stänga Dardanellerna för främmande krigsskepp, om de vidhålla detta påstående, oaktadt det halfofficiella Wienerbladet Öster. Kor. säger det vara ogrundadt. Denna motsägelse vill man förklarar sålunda, att franska ministern Thouvenel varit mycket verksam i Konstantinopel för att störta den gamla turkiska ministeren och spela makten i händerna på en ny, som funnes beredd att taga Frankrikes parti emot Österrike och England, och att man varit så säker på sin framgång, att man i Paris redan ansåg spelet för vunnet. En ministerkris har verkligen existerat i Konstantinopel, men det engelsk-österrikiska inflytandet synes slutligen hafva segrat, emedan en depesch från Wien af d. 28 förmäler, att Sultanen icke beviljat sina ministrars afskedsansökan. Den 12 har en stor jordbäfning hemsökt flera vidt skilda orter i Orienten och södra Europa, såsom t. ex. Malta, Cairo, Rhodos, Smyrna och Canea på norra kusten af ön Candia. Värrst synes den ha rasat i Cairo, der 200 hus instörtade och ett stort antal andra skadades. 300,000 invånare kamperade utanför staden. Franska gesandten Brenier lemnade Neapel den 27. Marskalk Serrano förblir på sin post som spansk gesandt i Paris,