Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1856, sida 2

Vår plan var uppgjord till sina minsta enskiltheter; vi hade öfvervägt alla sannolikheter, tillochmed alla möjligheter, och förberedt en utväg för hvarje inträffande oiycksfall. Den upprymda sinnesstämning, i hvilken alla husets innevånare komme att befinna sig under natten till Lördagen, lät oss hoppas på tillfällen, som annars icke vore förhanden, och hvilka, engång obegagnade, e) så snart skulle återkomma. En betänklighet hade jag dock, som kräfde en noggrann sjelfpröfning för att kunna häfvas, men sedan jag öfvervunnit äfven den, låg ingenting vidare i vägen för ett beslutsamt handlingssätt. Jag kände mig nämligen stå i ett förhållande af tacksamhet och erkänsla till anstalten i allmänhet och till direktörn serskilt, som emottagit mig med gästvänskap och beredvilligt befordrat alla de önskningar och afsigter, som kallat mig till S:t James. Det var helt naturligt, att den närmaste misstanken för att hafva understödt Percys flykt skulle falla på mig, som varit hans egentliga umgängesvän, sannolikt åtnjutit hans förtroende och lemnat inrättningen samma natt som han begagnat till sin flykt. Men i ändamål att häfva det första ogynnsamma intrycket af en sådan misstanke och framställa mitt handlingssätt i ett vänligare ljus, hade Percy och jag uppsatt hvar sin skrift, som vi från närmaste station ämnade skicka till direktörn, och hvaruti vi anförtrodde åt honom, gåsom åt en man af ära, som skulle veta att akta och förtiga andras olycka, hemligheten af Percys historia och den andel, jag tagit i densamma, jemte bevekelsegrunderna för vårt handlingssätt. Tillika tackade vi honom ännu en gång för all hans godhet mot oss och lofvade att snart lemna i hans händer ytterligare bevis, egnade att fullkomligt upplysa och rättfärdiga det tvetydiga i vårt beteende. I det vi