Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1856, sida 1

nare, — han fruktar för Mortimer. Återigen fruktan för Mortimer! Denne Mortimer, är han verkligen så fruktansvärd... jag ville se honom i all sin glans ... se och med en blick krossa denne Mortimer, som vågat ingifva sin gamle fader förskräckelse. Godt, han skall ej behöfva utlösa mig; jag skall befria mig sjelf. Och ni följer mig? tillade han hastigt med en så lugn och mild stämma, att det förekom mig, som om en annan menniska talat ur honem. — Ni följer mig... icke sannt?... hvilket ögonblick som helst. — När ni vill. Enligt min plan skola vi nästa Fredag hafva lemnat S:t James. — Så tror äfven jag. Chappert är vunnen: han hjelper oss vid flykten och följer oss. Phillipps skall äfven komma. Ni har, som jag hör, allt i beredskap? — Allt är färdigt. Vi behöfva blott att vilja! Här afbröt oss öfverläkaren, som kommit för att underrätta sig om mr Sidneys tillstånd. — Jag känner mig må temligen bra, svarade den tillfrågade med en så underbar fattning och sinnesnärvaro, att ingen kunde anat, att han blott för några ögonblick sedan var idel blixt och lågor. — Det gläder mig, sade öfverläkaren och gaf mig en triumferande blick. -— Drick er dekokt och stanna på ert rum... — Men ledsnaden, ensamheten .. . — Åh, jag helsar ju på er alltemellanåt, och vår vän här kan komma ännu oftare; han har ju ingenting att försumma. — Det är visserligen något... Få vikanske förströ oss med ett parti biljard? — Gerna, och det genast, om jag får vara med om partiet. — Låtom oss genast börja.