Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1856, sida 1

I ÖOIIDRAmmaren. LI4400. J SERNER ESA IE NTE NIE TELNR APA GB MB SKÅ n — Utrikes Nyheter. FRANRIKE. amb. Nach. pariserkorrespondent skrifver, att österrikiska gesandten baron Hiibner har order att verka för kongressens snara sammankallande och betrakta detta uppdrag som hufvuduppgiften af sin mission. Den österrikiska gesandten gör gällande, att så länge de sväfvande frågorna icke behandlas i sitt sammanhang. kan man icke vänta någon lycklig lösning af desamma. Donaufurstendömenas ockupation kan icke betraktas som ett enstaka faktum och detsamma är fallet med alla andra frågor, som taga diplomatiens uppmärksamhet i anspråk. England är mindre förtjust af den iden att genast sammankalla kongressen. Det fruktar koalitionen emellan Ryssland och Frankrike. De begge sistnämnda makterna stå visserligen på vänskaplig fot med hvarandra, men det är en annan fråga, om Louis Napoleon verkligen anser tiden redan vara inne attingå ett formligt förbund med Ryssland. Sakerna ha äfven ändrat sig i en annan riktning, ty Österrike och England stå hvarandra mycket närmare, och Londonerkabinettet koketterar icke litet med Wienerkabinettet. Situationen är intrasslad och man kan svårligen göra sig en föreställning om huru den i den närmaste framtiden kommer att gestalta sig. Det heter, att ryska gesandten Kisselew påskyndat sin ankomst till Paris, för att kasta hela vigten af sitt inflytande i vågskålen till fördel för zarens skyddling, kung Bomba i Neapel. Man vill veta, att grefve Morny blifvit ense med St. Petersburgerkabinettet i frågan om Donaufurstendömena och att Ryssland och Frankrike i denna fråga komma att yttra lika åsigter å kongressen. Hofvet jagar i Compiegne. En mängd notabiliteter af båda könen, så väl insom utländska, hafva inbjudits att deltaga i nöjena derstädes. Jagten den 23 var särdeles lysande. Antalet af de fälda djuren uppgick till 1400. Monitören offentliggör följande, Compicgne d. 22 Oktober daterade skrifvelse från kejsaren till krigsministern, marskalk Vaillant: Min käre Marskalk! De nyttigaste tjenster äro icke alltid de mest lysande. Den skicklige och outtröttlige minister, som dag och natt är sysselsatt i sitt kabinett att organisera 600,000 man och försäkra en arme af 200,000 man om allt hvad den behöfver för att lefva, kämpa och segra i ett land utan hjelpkällor, 800 mil från Frankrike; denne minister, säger jag, har en förtjenst, som minst står lika högt som förtjensten af en på slagtfälten vunnen seger. Afven skall fäderneslandet i sin tacksamhet sammansmälta den som förbereder segern genom de i rättan tid samlade elementerna, med den som vinner den genom de på ort och ställe väl kombinerade åtgärderna. Derför har jag, min käre marskalk, i det jag befalte att den märkvärdiga berättelse ni adresserat till mig skulle införas i Monitören, velat göra publiken till domare öfver de tjenster, hvilkas hela vigt jag hittills ensam kände. Emottag, hr marskalk, försäkringen om min uppriktiga vänskap.? Denna skrifvelse är åtföljd af marskalkens