Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1856, sida 2

inrikes Nyheter. Göteborg. På theatern gafs i går en ny pjes: Elias Regenwurm, lustspel i 3 akter. Fri öfversättning från Tyskan. Stycket gafs mycket jemnt och ägde åtskilliga effekt-scener, som slogo mycket an på de öfre radernas åskådare. Deri låg väl ock hela dess ästhetiska värde. Huruvida det, under sådane förhållanden, var lämpligt att gifva på ett abonnements-spektakel, lemna vi derhän. Hr Dahlqvists deklamation af en scen ur Skulden var utmärkt af en sann dramatisk pathos. — Sedan man förut hört, att Stockholms tullstat icke gjort någon afskedsuppvaktning hos sin afgångne chef, frih. Gyllenhaal, säsom det uppgafs, emedan baronen undanbedt sig en sådan uppvaktning, så öfverraskas man, uti en med Måndagens post anländ nummer af Posttid:n, af en lång berättelse om en middag, som samma tullstat, d. v. s. 50 å 60 medlemmar af densamma, gifvit till afsked åt den förre generaltulldirektören. Om afskedsuppvaktningen ej kunnat annat än anses vara i sin ordning och sålunda dess uteblifvande innebära hardt när en förolämpning, så vittnar deremot afskedsmiddagen om allt annat än takt och grannlagenhet i motsatt syfte, hos de värda tillställarne. Posttidn:s berättelse om middagen lyder sålunda: För att få säga sin förre chef, frih. Gyllenhaal, farväl och dervid komma i tillfälle få uttrycka sin vördnad och tillgifvenhet för honom, hade tullverkets härvarande embetsoch tjenstemän, till ett antal af 50 å 60 personer, inbjudit frih. Gyllenhaal till middag förliane gärdag å Ilotel Phoenix. ÅÄÅldste tulldepartementsehefen, nu t. f. generaltulldircktören, Tauvon tolkade dervia i ett hjertligt tal personalens varma tacksamhet för den välvilja och vänskap, hvarmed frih. Gyllenhaal under sitt snart sjuttonäriga chefskap omfattat personalen och fästat den vid sin person. Derefter upplästes några verser, troligen författade af någon utaf de karaktersklene poeter, som på sednaste tider af frih. Gyllenhaal hugnats med goda tjenster inom tullverket. Såsom ett bevis på halten af dessa verser, hvilka i öfrigt uti formelt hänseende äro värda loford, må anföras följande: I sjutton år Du för vårt bästa vakat, På en gång Folkets och Din Konungs vän. För andras väl Ditt eget Du försakat; Och hvila fanns ej — Du ej kände den. Allt godt Du ville; — ville allas lycka, Och andras börda äfven Dig sågs trycka. Det var Din svaghet — och den hette hjerta — Ett forndags-fel, som nu alltmer dör ut Ke.v Vidare talas om guldet i friherrens själ och silfret på hans hjessa, KÅc. — Baron Gyllenhaal tackade i varma, af rörelse ofta afbrutna ordalag. Vi äro långt ifrån att misskänna upprigtigheten af denna friherrens rörelse likalitet som vi vilja bestrida sanningen af hvad många som känna honom bevittna, nemligen att han med sitt glada, lättsinniga lynne förenar en verklig godsinnthet och hjertiighet. Af denna anledning hade man ock gerna låtit hans afträdande från skådeplatsen, såsom chef för tullverket, aflöpa med tystnad, följande regeln: om de döde intet annat än godt. Men afskedsfesten och det der bestådda smickret, som man icke ens haft försynthet att publicera i landets qvasi-officiella tidning, framkalla ett svar, hvilket så mycket mindre bör Anses strida mot grannlagenheten, som frih. G. innu lefver och sannolikt lefver med godt if, att dömma af de väl lönta platser han innu bekläder. Med all aktning för baron Gyllenhaals omalade goda hjerta och tousjouritet, måste nan hos honom beklaga tvenne stora briter: bristen på karakter och bristen på srundsatser. De förderfliga verkningarne af lessa brister hafva icke heller underlåtit att isa sig uti den vidsträckta kår, som lydde inder hans chefskap, och det är sannerligen cke hans förtjenst, om icke denna vigtiga år blifvit i grund korrumperad. NGLÖF