Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1856, sida 1

minsann Bravour! Nå, han ser ju rask — Huru mår Bravours herre? — Mr Sidney? I dag har jag icke sett honom, men i går mådde han mycket bra. Af en betjent, som nu mötte mig, erfor jag, att direktören, till hvilken jag för höflighetens skull straxt ville begifva mig, tillika med de öfrige herrarne befann sig i konferensrummet, och jag förfogade mig derför dit. Jag fann der nästan alla embetsmännen, presten icke undantagen, församlade kring det stora gröna bordet och blef serdeles vänskapligt emottagen. Trött och dammig som jag var, satte jag mig bland dem och besvarade så godt jag kunde hela det skyfall af frågor, som störtade öfver mig. Endast öfverläkaren syntes vara mer tyst och tillbakadragen än vanligt, och det förekom mig, som om han understunbu riktade på mig en besynnerlig, frågande sidoick. — Ni har väl fått mitt bref? frågade jag direktören, då jag sent omsider fick tillfälle att komma fram med en fråga. — Javisst, jag fick det redan i förgår med posten och frambar genast er tacksägelse till mr Sidney. Det var detta, jag ville veta. Jag bugade mig artigt. — Han mår i dag icke alldeles bra, såsom jag hört, fortfor direktören, — och stannar derför på sitt rum. Det skall säkert glädja honom, om ni personligen vill helsa på honom. — Detder var ännu bättre, tänkte jag och svarade i så lugn ton som möjligt: — Jag skall begagna er tillåtelse . icke allvarsamt sjuk? — Nej, det är en obetydlighet, svarade öfverläka.. han är väl och kry ut! lj I II