Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1856, sida 1

dra på ett sätt, som alltid slutade i endrägt och gamman. Man rädgjorde nu vidare om festen och stannade vid beslutet, att den skulle ega rum nästkommande Fredag, hvarefter sessionen slutade, då klockan ringde till middag. — Om ni ej är trött, sade direktörn till mig, — så spisa hos mig. Min hustru vill gerna göra er några frågor rörande London. Frågor, som jag sannolikt måste besvara ex tempore, tänkte jag för mig sjelf, men emottog med tacksamhet bjudningen. Vi hade redan stigit upp och ämnade åtskiljas, då öfverläkaren fattade mig i armen och hviskade: — Ni kläder väl om er, innan ni går till middagsbordet? Om så är, tillåter ni mig väl att följa er till ert rum? — Med största nöje, mr Lorenzen. — Kom dä! Vi begafvo oss till mitt rum, der jag fann allt i samma tillstånd, hvaruti jag lemnat det. Jag klädde mig skyndsamt, rakade och tvättade mig, och hade deraf den fördelen, att mr Lorenzen icke alltid kunde se mig i ansigtet. Jag anade, hvad han hade på hjertat. — Jag vill fråga er, började han, — om ni haft godheten att öfverlemna mitt bref till sir John? — Javisst... och jag har äfven hans svar till er. — Hvarför lemnade ni mig det icke genast? — Helt enkelt derför att jag nödvändigt måste vara ensam med er, emedan jag ej har det skriftligt. (Forts.)