Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1856, sida 2

Ja VY inini OAL dl UL MUTCIDTtAU, MEN de måste genom annat arbete förtjena sitt uppehälle. 1:ste löjtnantens lön är enl. stat 525 rdr rmt, men som den till en del är indelt, har den genom de sista årens höga markegångspris och ökade arrenden för indragna boställen stigit till cirka 650 rdr, sedan alla afdrag skett. Han har således 220 rdr att lefva af i 7; månader. 2:dre kaptenens lön, enligt stat 750 rdr, uppgår genom nyssnämnda förhållanden till cirka 900 rdr. Hau har således 470 rdr att lefva af i 7 och 3 månader. Till denna tjenst kommer han vanligen vid 36 å 40 års ålder efter 16 a 20 års tjenst. Nu först kan han, om han är mycket sparsam, om han icke har någon mer än sin egen person att försörja och om han inga skulder ådragit sig under sin subalterntid, existera utan att skuldsätta sig. Vid några och 40 års ålder får han kompani och boställe: han tjenar derefter, vid det reg:te, om hvilket jag talar, för 12 å 1500 rdr rmt, alltefter boställets beskaffenhet och taxeringsvärde. Uppsättningen af inventarier ådrager honom en skuld af några tusen rdr och hvar och en, som har landtbruk, kan lätt inse hurudan behållningen blir på en egendom af 60 a 80 tunnlands åkerareal med det dagsverkspris som nu är. De få tiotal af spanmålstunnor, hvilka kunna afyttras från en sådan egendom förslå icke till brukningskostnad, skatter och kommunalafgifter. Bristen skall fyllas och sädana förnödenheter. som icke egendomen lemnar, anskaffas för de få hundradetal rdr, hvilka kompanichefen erhåller kontant, utgörande skillnaden emellan boställets taxeringsvärde och 1200 rdr rmt. Jag har visserligen hört omtalas kompanichefsboställen vid andra regementen, hvilka boställens storlek och låga taxering gifvit sina innehafvare en inkomst af 2 a 3000 rdr. Det är möjligt, men jag talar blott om dem jag känner till. — När vår kapten blir gammal och icke orkar tjena längre, tar han afsked och nedgår till en årlig inkomst af 600 rår, som är hans pension, hvilken han sjelf samlat åt sig genom årliga inbetalningar till pensionskassan. Sådan är den svenske Infanteri-Officerns ekonomiska bana! ty jag talar icke om dem, som komma öfver Kaptens-graden: de äro icke en af 20. Innan jag öfvergår till de omtvistade medlen till förbättrande af Officerarnes löner, vill jag säga några om ett annat ämne, som härmed sammanhänger. Man har talat mycket om att den indelta Subaltern-Öfficerns tid är så föga upptagen af tjensten, att han kan egna sig åt en mängd andra sysselsättningar, genom hvilka han kan försörja sig. Detta är till en del sannt, men det skall bli lätt att visa, att denna förmån ej är så betydlig, som man i allmänhet vill påstå. Personer, hvilka ej tillhöra armen, skilja i allmänhet icke i detta afseende på de Officerare, som sköta sin tjenst på regementet, och de, som genom kommendering eller Kongl. permission äro befriade från sin egentliga tjenst och hvilka, jemte sin lön, uppbära arfvoden för sina förrättningar utom tjensten. Sådana äro de, som tjenstgöra i Generalstaben, i fästningar såsom Adjutanter, vid Krigsakademien, vid Krono-Arbetskorpsen c., samt de, som hafva hela års permission för att arbeta vid jernvägarne. Om dessa är här icke frågan; jag talar om det stora flertalet af Officerare, de som göra sin tjenst vid regementet, som måste qvarblifva inom dess stång och för hvilka, genom frånvaron af hvar och en af de ofvan uppräknade, tjenstgöringen med dess kostnader och besvär högst betydligt ökas. Dessa hafva hvarje år tiden från första April till medlet af Juli upptagen af sin tjenst, samt dessutom 3 månader expedition, då de äro bundna vid sin adress-ort, från hvilken de icke få aflägsna sig utom för att företaga långa och ofta påkommande resor i tjensten, utan skjuts-ersättning och traktamente. Sommaren, då alla helst vilja vara lediga, få de yngre oftast sköta expeditionen, och derigenom inträffar, att de sämst aflönade endast hafva de 6 vintermånaderna tediga, och för att då vara ledig fordras dock alltid permission, utan hvilken de icke få aflägsna sig från den ort, der kompagniet är förlagdt. Vi skola nu nägot närmare betrakta de biförrättningar, hvilka i allmänhet anföras såsom lämpliga för den unge Öfficern. De äro Landtbruk, Landtmäteri, Jernvägs-arbeten och Bränvins-Kontrollörs-tjenster. Landtbruk? Hur skall en fattig Öfficer kunna få landtbruk, då han icke kan köpa en egendom och I ej heller de nödiga inventarierna till en så) Arbetskommenderingar räcka i 6 a 7 månader och marchen till och ifrån garnisonsorten har icke blifvit tagen i betraktande. En subalternofficers aflöning på kommenderingar varierar emellan 36 sk. Ah 1. IA uma Am Aagoaon Ganam maArtinananricnta