Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Vi inträdde åter i kammaren, som vi nyss lemnat. — Ack, buru skola vi nu göra med den stackars flickan? frågade mig sir Robert ängsligt; — hon lider mycket. — Otverlemna den omsorgen åt mig, mig allena, svarade jag. — Vi måste visserligen gå försigtigt tillväga, men likväl hastigt komma till målet, ty jag inser icke, hvarför vi skulle dröja och, om också blott ett ögonblick, förhålla henne en lycka, som på en gång skall utplåna minnet af de qval, hon lidit. Dock synes det mig bättre att genom otydliga hänsyftningar, som vi skola göra, låta henne sjelf komma till insigt af den närvarande ställningen, än att utan omsvep upplysa henne härom. Genom det förra sättet att gå till väga, blir hon cå så häftigt skakad ... Låt ni mig handla! Jag har redan min lilla plan uppgjord ... Och nu, fortfor jag, i det jag framtog de bref från Ellinor, hvilka jag på olika ställen samlat, och öppnade omslaget till det sista, som kommit i mina händer, — låt mig nu först genomögna dessa rader; derefter anmäles min ankomst, och sedan vi begge tillräckligt lugnats, förfoga vi oss till henne och se till hvad vi kunna uträtta. Inom det från hofmästaren på Dunsdale-Castle till mig adresserade omslaget fann jag Ellinors sista