2— — jsQ! CTa — -— — skrifvelse till Perey, hvilken samtidigt med mig ankommit till min bestämmelse-ort, och som jag nu obrutet ville äterlemna till henne. Sednare erfor Jag, att hon i detta bref velat underrätta Perey om försäljningen af sir Williams landtegendom och flyttningen till den nuvarande bostaden. Anledningen till denna flyttning förteg hon, men af hvad jag äfven sedermera erfor, bekräftades min förmodan, att Ellinor och hennes far verkställt denna utvandring med anledning af det för dem förut obekanta grannskapet af mylord Seymours gods. Af hofmästarens skritvelse erfor jag deremot, att mrs Trallope, för att riktigt väl förvara Ellinors bref. hade instuckit det i kudden till sin bädd, men i sin slöhet förgätit detta förvaringsställe och först vid ett ombyte af sängkläder upptäckt det vigtiga dokumentet, som, enligt min befallning, genast blifvit skickadt efter mig med en af Dunsdale-Castles betjenter. Sedan jag genomögnat mr Trallopes skrifvelse, sade jag till sir Robert: — Nu är jag färdig, sir. Låtom oss gå att lösa vår för i dag sista, lättaste och skönaste uppgift! Robert Graham öppnade dörren till en kammare, som förenade det rum, i hvilket vi befunno oss, med Ellinors kabinett. Jag följde honom med sakta steg, ty dörren till detta sednare var öppen. Det lilla, men ytterst smakfullt inrättade rummet var temligen kla:t upplyst af tvenne lampor. Jag satte mig ljudlöst i en ottoman, som stod i ett hörn, för att vara ett osedt vittne till det, som nu skulle försiggå mellan far och dotter; men... hvarför förtiga det? ... jag ville äfven öfrverväldiga mitt hjertas slag, hvilka, så snart jag visste mig vara i Ellinors grannskap, blefvo så starka, att jag nästan kunde höra dem.