har man ock i många fall rätt härutinnan, men i förevarande fall torde hvarken röttigheten å den ena eller skyldigheten å den andra sidan kunna underkännas. Äfven om konseqvensen blefve den socialistiska satsen: rättighetatill arbete, så låta vi ej afskräcka oss deraf. Sävida nemligen båda ingå i rittigheten att lefva, en rättighet, som väl icke lärer bestridas, och utgöra densammas vilkor, lära de icke kunna upphäfvas. — Att satsen rättighet till arbete skulle vara premiss till slutföljden: egendom är stöld, nödgas vi helt och hället förneka, ända till dess man förmår visa oss den logiska sammanbindningen mellan dessa satser. Dock vilja vi ej länge tvista om theorier med en person, hvilkens åsigter och verksamhet i det praktiska vi gilla och djupt högakta. Det må dock tilläggas, att om vi erkinna vissa rättigheter, som Synas oss vara grunda de i tingens natur och mången gång måste sjelfva beklaga, att icke kunna uppfylla deras fordringar, så bestrida vi rättigheten att göra dem gällande på andra vägar än hofsamhetens och öfvertygelsens. Och framför allt må de, som göra anspråk på helgden af sina rättigheter, icke glömma, att de ock hafva skyldigheter, hvilka först böra uppfyllas. Men må man ock å andra sidan icke bestrida samma rättigheters giltighet, äfven om den stolta känslan att handla af fri maktiullkomlighet derigenom skulle finna sig något litet förödmjukad. Setnen stR STREET —