Ehuru vi ogerna motsäga en person, sådan som den ädle insändaren, hvilkens ord vi här ofvan meddelat, nödgas vi erinra, att om det, såsom ock Ins:n säkert inom sig erkänner, är en moralisk skyldighet å förmögne arbetsgifvares sida att såvidt de förmå, söka bereda sine arbetare tak öfver hufvudet, så innebär ju denna sats omvänd, att det är en viss rättighet för arbetaren att erhålla samma skydd. Det är detta lilla ordet rättighet, som synes hafva stött Ins:n för hufvudet, ehuru han icke ogillar sjelfva saken. Vår ärade Ins:e röjer härmed samma svaghet som den förmögne i allmänhet, att icke gerna vilja höra talas om brättighet trån detta håll. Man vill gerna hjelpa, gerna tjena sin arma nästa, men man fordrar att det skall betraktas såsom en fri gärd af nåd och barmhertighet. Utan tvifvel