Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 2

ganska motsatta. Det är sednare (se IIand. Wid:n d n 12 Juli d. å.) yttradt, att det ursprungliga, kristliga begreppet af ecelesia var församling, d. ä. en förening af menniskor, som sammanslutit sig, för att gemensamt dyrka Gud i Kristo och utsett sig en slags styrelse, vare sig af älste, åldermän (presbyteri) eller af uppsyningsmän (episkopi, biskopar), samt antagit en viss ordning för sin gudstjenst. Så uppstod en ecelesia, d. ä. en församling, en kyrka, än på den ena orten, än på den andra. Låtom oss nu anföra några bevis för detta påstående, med de enkla, i ögonen fallande data, som äfven den olärde kunnat finna. Ordet vecclesia utmärker hos de profane grekiske författarne öfverallt folkförsamling. egentligen ett af härolden sammankalladt möte af medborgare. Någon styrelse eller myndighet ingår alls icke i begreppet. Till bevis på huru ordet bibehållit samma betydelse i Nya Testamentets skrifter må anföras: I Apostl. Gern. 19 Cap. 29, 30, 31, 32 verser, heter det: Och i hela staden vardt ett upplopp: och de stormade alla tillsammans in på skådeplatsen och drogo med sig Gajus och Aristarchus, som vore af Macedonien, och af Pauli sällskap. voch då Paulus ville gå in i hopen till folket, tillstadde lärjungarne det icke. Sände ock några af de öfversta i Asien, som hans vänner voro, till honom och bådo att han icke skulle gifva sig in på skådeplatsen. Och ropade den ene så, den andre annorlunda; ty menigheten (grundtexten har här ecclesia) var förbistrad och mesta delen visste icke för hvad sak de voro församlade. I samma kapitel 39 v. heter det: Men om J hafven något annat att handla, då må det afgöras å den lagliga folksammankomsten (grundtexten har här åter: ecclesia). Vidare i följande, 40:de versen: Ty det är fara, att vi ställas till ansvar för det upplopp, som i dag skedt är, efter ingen sak på färde är, deraf vi kunna något skäl taga till denna sammanskockning. Och då han det sagt hade, böd han folklopen (grundtexten: ecclesia) åtskiljas. ) Uti Evangelierna förekommer ordet ecclesia uti det af påfvedömet så djupt misstydda språket (Math. XVI. 18). Och uppå detta hälleberg skall jag bygga min församling (grundt. ecclesia) och hel vetets portar skola icke vara honom öfvermäktige. Vidare heter det Math. XVIII. 1.: Hörer han dem icke, så säg det till forsamlingen (ecclesia): hörer han icke heller församlingen, så håll honom såsom en hedning och publikan. Och likasom för att rätt förklara detta församlingsbegrepp, heter det vidare: Ty Ivar ivå eller tre äro församlade i mitt namn, der är jag midt ibland dem.) Det må bemärkas, att öfverallt der grundtexten här har ececlesia, har den svenska bibelöfversättningen rigtigt församling. På samma sält ock i de Paulinska brefven. Så heter det Rom. XVI. 1: Jag anbefaller eder vår syster Thebe, hvilken är i församlinge:s tjenst i Henchrea (grundt. hvilken är tjenarinna i församlingen — ecclesia). I en påföljande vers (4) talas om: Alla hedningars församlingar (ecelesiai), samt i 5:te versen: helsen ock församlingen (ecclesian) som är i deras hus. (Här framstår skillnaden med hvad nu kallas ecclesia-kyrka i största tydlighet) Hos Corinth. I. 2 heter det: Guds forsamling (ecclesia) som är i Corinth.? 9 Månne man skulle kunna tala om Guds kyrka i Corinth?