Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 1

Sdatslan genom subskription gjorde smaken för fondspelet allmän; de gjorde slut på den gamla seden att skrinlägga pengar, men på samma gång utbredde de äfven manien att spekulera i kapitaler. Och allt detta var följden af ett felaktigt handelssystem och en regeringspolitik, som hade en stark anstrykning af socialism. Uppförandet af de många nya byggnaderna i Paris måste likasåväl betraktas som ett medel till att sysselsätta arbetarne som att försköna hufvudstaden; men likasom så många andra liknande politiska planer, har icke eller denna uppfyllt sitt ändamål. Den har gjort Paris till de rikes stad och den har samlat de fattige rundtomkring de rikes stad, ungefär på samma sätt som en belägrande armt omringar en siendes fästning. Den har de idoga klasserna utom stadens gränser, på samma gång som brödpriserna genom konstlade medel nedsattes inom dessa gränser. Arbetarne hafva kommit under fund med att förhöjningen af arbetslönerna, såsom följd af det myckna byggandet, blott är ett sken, ett bedrägeri; ty de måste nu betala mera för föda och rum än den summa, som gifves dem i högre arbetslön. När byggnaderna äntligen blifva färdiga, hvad skall då ske? Hvad skall det bli utaf tusentals allaredan nu missnöjde arbetare, när de icke hafva arbete längre? Man har icke kunnat göra något oklokare än röra vid brödpriserna i Paris. Det skedde i den tid, då man ansåg rådeligt att söka bringa utgifterna i förhållande till de ringare inkomsterna, och då landet led under trycket af de höga priserna. För att betäcka de utgifter, man ådrog sig genom det experimentet att hålla priserna låga, då man blott hade litet spannmål och denna. var dyr, har man nu, då man får säd i öfverflöd och då den är billig, med konst uppskrufvat priserna. Detta förvända förhållande sträcker sig visserligen icke utöfver hufvudstadens gränser; men det förtjenar dock att noteras, såsom ett bevis på det grundfalska system, som bringar en regering till att köpa, hvad som aldrig kan köpas: folkets belätenhet. Då spekulationen begynte, lik en yster fåle, skena åstad, pådrefs ytterligare dess fart genom en ångmaskin, under namn af Credit Mobilier. På samma gång som det herrskade ett inskränkande handelssystem, gafs den oinskränktaste tillåtelse att inlåta sig i utländska spekulationer, och kapitalerna strömmade raskt ut ur landet, medan den utländska handeln tilläts blott långsamt flyta in i landet. Vid årets början var det klart, att det trassel som uppstått af de financiella villfarelserna, både offentliga och enskilta, måste leda till en katastrof, och freden var det enda medlet att stödja börsen och tillintetgöra den paniska förskräckelsen. Men freden var blott ett ögonblickligt hjelpmedel, och vi skola snart få se början af slutet på ett system, som i grund och botten är så elaktigt. När explosionen inträffar, kommer regeringen, som förtjenar mycket tadel, att uppbära allt tadlet och hvarje spekulant, såväl som en hvar den der ser sig sviken i sina beräkningar, skall tillskrifva kejsaren sin ruin. Times pariserkorrespondent skrifver: Det kan vara möjligt, att Frankrikes hjelpkällor äro oerhördt stora, och att detta land med en vidunderlig elasticitet kan resa sig från sitt betryck: men säkert är att dess ställning är långt ifrån glädjande och att det i Paris råder större fattigdom ibland en stor del af arbetarne, än någonsin tillförne. Förstädernas handtverkare dölja icke sitt missnöje, och detta missnöje är, som van— RE FE EE EE —