Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1856, sida 2

Uirikes RM vyileter. SPANIEN. Franska Monitören för d. 14 innehåller en fullständig namnförteckning å den nya ministerens medlemmar. Den lyder som följer: Narvaes, konseljpresident utan portfölj; Pidal, utrikesminister; Seisas, finansminister; Nocedal, inrikesminister; Arrazala, justitsminister; Urbistondo, krigsminister; Lersundi, sjöminister; Moyano, minister för allmänna arbeten. General Sanz har, i stället för general Dulce, blifvit militärguvernör i Madrid och Zaragoza civilguvernör dersammastädes. General Pezuela har blifvit befälhafvare öfver kavalleriet. De uppräknade namnen, och enkannerligen Nocedal, Pidal och Lersundi, tillhöra den yttersta reaktionen. Det är alltså rent nonsens, om, såsom Times pariserkorrespondent, berättat, spanska regeringen låtit säga franska kejsaren, att ministerförändringen ej har någon politisk karakter. Få nu se huru reaktionen begagnar sin seger. Att det sker med hofsamhet är föga troligt. ODonnell torde komma att dyrt ångra att han af hofkamarillan låtit lura sig att blifva en förrädare emot frihetens sak. Ministerförändringen, ehuru den var ingenting mindre än oväntad, har dock gått så hastigt för sig, att bref från Madrid af d. 10 icke ens innehålla en antydan derom, ehuru den inträffade blott 2:ne dagar derefter, eller d. 12 dennes. Ryska gesandten grefve Benkendorf har ankommit till Madrid. De diplomatiska förbindelserna emellan Ryssland och Spanien hafva alltså nu, efter flera års afbrott, åter blifvit öppnade. Spanien har, kan man tänka, genom den kraftgång dess inre politik tagit efter statskuppen i Juli, visat sig värdigt zarens vänskap och förtroende! FRANKRIKE. Enligt de senaste postunderrättelserna från Paris af d. 14 dennes var den politiska uppmärksamheten åter hufvudsakligen riktad på neapolitanska frågan, som man erkände hafva tagit en allvarsammare vänning. Kung Bomba fortfor att lika hårdnackadt vägra hvarje eftergift. Ett altimatum hade från franska regeringen lördagen d. 11 afskickats till dess gesandt i Neapel hr Brenier för att meddelas hans neapolitanska majestät. Man betviflade mycket, att Bomba, efter emottagandet af detta ultimatum, skulle blifva mjukare. Detta ultimatum, så berättade man, är likväl affattadt i så moderat anda, att kungen af Neapel kan antaga det utan att hans värdighet lider deraf. Skulle han likafullt framhärda i sitt envisa motstånd, ålägga hr Breniers instruktioner honom att visserligen lemna Neapel, men noga akta sig för att hans afresa finge utseende af en krigisk hotelse. Flottorna, ville man vidare veta, skulle då begifva sig till Neapels farvatten, men kryssa på afstånd från staden och ur sigte af densamma, på det att ej deras åsyn måtte framkalla några revolutionära rörelser.