föremål för en trafik, som oroar allmänna opinionen och som bestär deri, att afvinna vissa utvalda myntsorter deras högre värde. Denna rörelse, som hotar att förstöra den allmänna jemnvigten i värt myntsystem, var i den gamla lagen ansedd som en slags förfalskning och belagd med det strängaste straff. Nyare tiders lagstiftning får icke vara kraftlös emot ett sådant missbruk, som har ingenting gemensamt med frihandelns grundsatser. Med rätta sysselsätter sig ers majestäts regering dermed. Men då saken betraktas från sin allmänna och ständiga sida, ser man. sire, huru föga grundade de farhågor voro, som man kunde hysa för framtiden. Då i trots af de tillfälliga nyss omnämnda behofven vår utförsel betydligt öfverstiger vår införsel, är det icke möjligt, att icke saldot till vår favör, hvilket sedan 1850 uppgår till 1,360 millioner genom våra försäljningar skulle hafva fört in i landet mera penningar än som gått ut derifrån till följe af våra inköp. Ett ganska märkligt förhållande bekrättar direkte denna slutföljd. Enligt de officiella tulltabellerna har till Frankrike sedan samma tidpunkt införts 800 mill. i guld och silfver mera än derifrån utförts. De 8 första månaderna af det löpande äret figurera i detta öfverskott med 72 mill. Hvad har blifvit af dessa penningar? De äro icke förlorade, sire, de finnas i landet; de hafva inträngt i cirkulationens tusentals kanaler, hvilka nära de offentliga arbetenas talrika verkstäder, manufakturerna, jordbruket, handeln; de bestrida de nya behofver, som härflyta af den sociala verksamhetens utveckling och öka nationalförmögenheten. Den förlägenhet, som blifvit påpekad, härrör alltså icke af något grundfel, utan af förbigående orsaker. Statskassans förträffliga ställning är derpå ett nytt bevis. De begge första lånen äro salderade, och det sistas terminer, hvilket skall räcka till att betala krigskostnaderna, betalas punktligt. Statsinkomsterna tilltaga, såsom redan nämnts, i aldrig sedda proportioner. Skatterna betalas på det punktligaste och tillochmed i förskott. Pengar inströmma i de offentliga kassorna. Den sista ränteliqviden har lemnat oss en reserv af 110 mill. Det bör vara klart för hvarje förståndig menniska att dessa förhållanden vittna om en i grunden god ställning. I betraktande häraf, har jag trott, att jag vid utarbetandet af 1858 års budget kunde lemna å sido ögonblickets bekymmer och taga nationalförmögen: hetens naturiiga och regelmässiga rörelse till basis för mina beräkningar. För att dock, liksom för 1857, inskränka eventualiteten af fyllnads-anslagen, har jag, enligt ers majestäts order, beräknat utgifterna med möjligaste noggrannhet och inkomsterna med största moderation. Också kunna vi, oaktadt några förbättringar af de lägre embetsmännens lönevilkor och lindringen i några pålagor, hoppas, att 1858 års budget skall rikligen förslå för sina utgifter. Denna berättelse låter mycket lugnande, och den skall också hafva gjort ett godt intryck; men krisen torde dock vara allt för stor och för svår, för att så lätt kunna gå öfver, som finansministern behagar antyda. Senaste berättelsen om franska bankens ställning yppar en minskning i bankens metalliska fond af nära 71 mill.; men då denna minskning var förutsedd, har den icke på börsen förorsakat den verkan man haft anledning befara. Bankens lån af den engelska utgör 120,000 K. Kejsaren säges betrakta krisen med mera lugn än sina ministrar. Han förlitar sig på sin lyckliga stjerna och hoppas, att då han öfvervunnit så många svårigheter, denna äfven skall slutas väl. Den 10 talade man i Paris knappt om neapolitanska frågan. Dess amicala lösning ansågs som en nära nog gifven sak. Att den ändå, såsom gårdagens telegraf-depescher antyda, tagit en allvarsammare vänning, torde få tillskrifvas Englands mera energiska politik. Äfven är den förklaringen möjlig, att regeringen i expeditionen emot Neapel söker en afledare för den inre oron. De nya Pariser-konferenserna tros skola börja i nästa månad. Till en början skola blott de fullmäktige af andra rangen sammanträda, och först sedan de beredt ärendena kongressen blifva fulltalig genom tillkomsten af de förste fullmäktige. PREUSSEN. Enligt Augs. allg. Zeit. har Fredrik Wilhem egenhändigt skrifvit till kejsaren Frans Josef och Napoleon samt drottning Victoria och utbedt sig deras bemedling i Neufchatelerfrågan. Kejsar Napoleon skall hafva svarat, att han vill uppfylla kungens önskan, men begärt att få veta, på hvilka grunder den ombedda bemedlingen skall fotas. En skrifvelse från Berlin i en fransk tidning påstår, att preussiska kungen har för afsigt att börja ett tullkrig emot Schweiz, om det ej erkänner hans rättigheter till Neufchatel. s DONAUFURSTENDÖMENA. Då dessa länder, om ock icke efter parisertraktatens bokstaf, dock åtminstone i enlighet med dess anda, redan skulle vara utrymda af alla främmande trupper, ser man icke endast Österrikarne i god ro qvarstanna i furstendömena, utan äfven turkiska trupper inrycka derstä