Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1856, sida 2

ende vara tillrä han transporteras eller befordras till annan tjenst, ingår han på nya lönestaten. Motiver till dessa stadganden torde i det föregåligt gifne. Sedan såväl räntorna för försålda och arrendeafgifterna för utarrenderade boställen, som regementet anslagne indelte räntor och kronotionde blifvit beräknade såsom tillgångar till regementets aflönande, reqvireras från statsverket det spannemälsbelopp. Som ännu till syllnad deri erfordras, och utfäs med kontant lösen efter årets markegang i länet. Skulle vid något regemente de befintlige tillgångarne nu eller framdeles lemna öfverskott, inlevereras detta till statsverket, sedan de med löner på gamla staten qvarstående tjenstemän, i samma mån som förut, erhållit de dem deraf tillkommande andelar. Motiver: Det är tydligt, att i stället för de hvarie regemente nu anvisade kontanta statsanslag, bristen i lönetillgångar måste till hela dess vidd af statsmedel fyllas, hvilket behof, störst under de tvenne första åren då de fleste afträdande boställsinnehafvare tillgodonjuta sina tjensteoch fardags-år, kommer att, i mån af boställenas försäljning, efterhand minskas. Det från åtskilliga håll tv:sporda påståendet, att det regemente, hvars nuvarande tillgångar måhända öfverstiga hvad till en ny lönestats fyllande för samma regemente erfordras, skulle få behålla öfverskottet till utdelning vid regementet, har sitt kraftigaste motskäl i den ovedersägliga regeln, att lönerna för hvarje grad böra inom alla regementen hufvudsakligen vara lika. Den enda tillsälliga olikhet dem emellan, som har skäl för sig, är den, som lefnadskostnadens olikhet inom olika landsorter bjuder, och denna är så vidt möjligt iakttagen genom bestämmandet af lönernas penningebelopp efter hvarje läns markegång. Mot användandet af indelta armåöens samsälda tillgångar i boställen, indelta räntor och kronotionde till dess gemensamma aflönande har man äfven anfört det skälet, att regementenas löningsoch boställsdirektioner ej skulle med lika intresse och omtanka sköta de dem lemnade uppdrag, sedan afkastningen ej uteslutande tillföll regementet. Lika förnärmande som en slik insinuation är för dessa myndigheter, lika stor okunnighet förråder den om både personer och förhållanden; det nit, den ocgennytta och samvetsgrannhet, hvarmed armeens officerare och civile tjenstemän allmänt erkännas fullgöra sina pligter, är en tillräcklig borgen för dess grundlöshet. Ins:n slutar med följande ord: Beloppet af det statsanslag, en så beskaffad lönereglering kräfver, kan icke genast uppgifvas och det slutliga behofvet först efter längre tid noggrannt utrönas, och det blir således för dess utförande nödvändigt att Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t i underdånighet uppdraga verkställigheten och anvisa dertill nödige medel. Men är det verkligt allvar att man vill förbättra de vanlottade tjenstemännens vilkor, bör ju ingen småaktig njugghet få derifrän afhälla, helst om man ser de vigtiga fördelarne af ett bestånd egande löneväsende, en stor del af svenska jordens förbättrade skötsel och följaktligen rikare afkastning, dermed i en icke så aflägsen framtid kunna vinnas. Bidroge förestående förslag till ernående af det önskvärda målet, skulle dess författare skatta sig lycklig.