Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1856, sida 2

inflytande, begagnar detta styrelsesätt centralisationssystemet. d. v. s. sammanförandet af alla statens krafter i en enda punkt, i bvilken regenten sjelf tagit plats, och hvarifrån alla befallningar utgå. Så länge en kraftfull person sitter i denna punkt, såsom en Carl XI hos oss, så länge lyder detta machineri och de befallande verktygen täfla i underdånighet om öfverandtvardandet af nationens heliga rättigheter. Under svaga regenter uppvexa dessa verktyg till en makt och inflytande, af den mest skadliga beskaffenhet, sedan absolutismen vetat att till sjelfva namnet utplåna dessa nationens rättigheter. Utveckla sig så småningom vissa former för deras varande och verkande, hvilka blifva lagliga till följd af bruket och vinna häfd till följd af småningom utkommande påbud, och — byråkratien är färdig. Det är denna makt, embetsmannaväldets korporativt utöfvade, inkonstitutionella inflytande i våra dagar, som blifvit föremål för dessa rader. Byråkratien är den makt, som i våra moderna samhällen står mellan regent och folk, den mellanmakt, med hvilken folken segra emot regenten och, regeuten emot folket, alltid färdig till förähdringar, som kunna gynna dess herrskarebegär och regeringslusta, förstorande sig både uppåt och nedät. Det är denna makt, som efterträdt de omintetgjorda samhälls-elementerna, som är tillräckligt elastisk att omfatta och inbegripa spillrorna af de förra, men som åt samhället icke, i likhet med de förra upplösta elementerna, lemna några garantier. Denna makt har ännu en egenskap — för den alldeles egen — som än mer förtäcker henne, bestående deri: att icke kunna anfallas, ty den har sitt bröstvärn i former och forum, bakom hvilka hon träder när hon anfalles. Den har, utvecklad till sin höjd i 19:de seklets samhillen, fått att göra med en makt, som är dess dödsfiende, med det konstitutionetla samhället, som anfaller byråkratien och med hvilken den strider på lif och död. Så är förhällandet i Europas kontinental-stater och rätta orsaken till den oro, som genomgår folken, ty vår tids samhällen hafva alla egenskapen af detta rörliga lif, som vi kalla lifvet för dagen, derför att vår tids institutioner icke ställa garantier mot makten hvarken uppåt eller nedåt, enväldet eller folkyran, absolutismen eller anarchien; eller med andra ord, derför: att makten ställer sig på hvilken befallande punkt som helst den sjelf önskar och behagar.