Bed. har emottagit följande insända uppsats rörande den nyutnämnde landshöfdingen i Kristianstads län, hr E. v. Troll, hvilken uppsats vi intaga, dels för de sanningar den onekligen innehåller, dels för den nära sakkännedom den röjer både om hr E. v. Troil och andra inre förhållanden. Att uppsatsen i öfrigt är motiverad af om icke rentaf personlig hätskhet, dock af någon annan dermed beslägtad känsla, kan icke undfalla läsaren. Kanske är förf. någon sådan der persona ingrata i förhållande till hr v. Troil, hvarom han talar i slutet af sin uppsats. Innan vi meddela den ifrågavarande uppsatsen, kunna vi ej undgå att omnämna, att hr v. Troil såsom general-direktör för rikets fängelser blef med den icke långt efter 1844 inträffade reaktionen ett föremål för det återgående partiets oaflåtliga anfall. Förf. häraf hörde ock en af detta partis män, som var något oförsigtig, till svar på frågan hvad hr E. v. Troil egentligen gjort för ondt, med hetta utropa: han är nu den siste från 1844, som sitter qvar, men han skall falla.? Der låg utan tvifvel en anledning till de många anfall, som varit rigtade mot denne man, hvilkens svaghet, att låta tysta munnen på sig med ett brödstycke, just förebråddes honom ifrån det håll, der en sådan svaghet icke bordt illa upptagas. Att hr E. v. Troil emellertid med dennn svaghet visat sig icke TE Na RR AR RR RR EO e;