vara någon politisk karakter, måste erkännas, men sådana karakterer äro också tyvärr ganska sällsynta. Att han alldrig gått derhän, att förneka sin öfvertygelse, likasom han alldrig begagnat sig af sido-inflytandets lönntrappor, derom synes hans fall vittna, en händelse, som verkligen, ehuru sednare in beräknadt och mineradt var, inträffade. Hvad ins. för öfrigt yttrar om hans svåra lynne och despotiska sätt att gå till väga vid många tillfällen, så torde det innebära mycken sanning. Ins:s uppsats lyder sålunda: Uti en artikel den 20 September har Aftonbladet, med anledning af f. d. generaldirektören för fängelserne Emil von Troils utnämnande till landshöfding i Christianstads län, företagit sig att lyckönska länet till sin nye höfding, hvars egenskaper Aftonbladet på det högsta lofordar. Det är beklagligt, att knappast någon af dem, som lärt närmare känna hr Emil von Troil både på hans militära och civila bana, kan instämma uti denna lyckönskan, på samma gång som det är betecknande, att Aftonbladet kunnat slösa så mycket beröm öfver en så uppenbar affälling från frihetens sak, från de liberala principer, Aftonbladet påstår sig förfäkta. — Det är sannt, att hr E. von Troil är begåfvad med en ovanligt lätt och klar uppfattning och en skarp blick i många förhållanden äfvensom förvärfvat sig ett rikt förråd af kunskaper och lärdom; men till sin olycka är han jemväl besvärad af ett dystert, slutet svårt och retligt lynne, till en grad, som är sällsynt att påträffa, hvilket hindrar honom att ega några verkliga vänner, betager honom hans goda egenskaper och bevisat sig göra honom, lindrigast sagdt, olämplig till både militärehef och civilförvaltningschef; och säkert är, att det län, hvarest hr E. von Troil tillbragt sin tid som militärchef, visst icke önskat sig den lycka, som, enligt Aftonbladet, tillskyndats Christianstads län, utan tvärtom fruktat derför, samt är ytterst tacksamt för bytet. — Såsom chef för fångvården säges hr E. von Troil hafva infört åtskilliga förbättringar; men säkert är äfven att under hans förvaltningstid jemväl inträffat de största oordningar, som fångvårdens annaler kunna omtala, och hvilka jemväl Aftonbladet icke kunnat undgå att anmärka. — Hade hr E. v. Troil varit en chef, som varit tillgänglig för alla sina underordnade, kunnat höra alla och således jemväl dem, som kommit, för att tala sanningens osminkade språk; så hade säkerligen icke vid det fängelse, hvilket han nästan hvarje vecka besökte, kunnat bilda sig och bedrifvas ett hemligt bränvinsbränneri och en upprorsmina, som helt sannolikt lagt alla fängelsets byggnader i aska och utstrött mer än ett halft tusental banditer i hufvudstaden, derest icke en enskild mans arbetsstyrka kommit fångvårdens inskränkta garnison till hjelp. — Som ordförande i ett embetsverk har ingen visat sig hysa så liten aktning för skiljaktig mening och olika öfvertygelse som hr E. v. Troil. — Häraf det spända och obehagliga förhållande, hvari han stått till sina rådgifvare och ledamöter, och hvilket icke kunnat undgå att hafva en menlig inverkan på ärendernas gång och jemväl väckt pressens uppmärksamhet. — Hr E. v. Troils aflönings-principer voro sådana, att om han dermed längre fått fortfara, så hade säkert inga andra än tjufvar och skälmar kommit att bevaka tjufvar och skälmar och högstdesamme slutligen kommit att sköta alla förvaltningens detaljer under honom. — Stränga anmärkningar härutinnan hafva icke eller saknats i Aftonbladet. — Med ett ord, den, som blef bekant med hr E. v. Troils sätt att gå till väga såsom styresman på båda förutnämnde områden, kunde i honom icke igenfinna den liberale riksdagstalaren, utan, hvarföre längre tiga dermed — despoten. — Som det ingalunda är meningen att göra hr E. von Troil orättvisa, bör nämnas, att bland despotismens attributer saknas hos honom ett af de vanliga, nämligen spioneriet, att, ehuruväl på hans militära bana något glunkats om hämdgirighet, man dock icke känner att han förföljt någon, hvilket allt utvisar, att hvad här öfverklagats snarare har sin grund i lynnet än hjertat — dock vet man, att steg till försoning blifvit gjorda af de förolämpade, och gjorda förgäfves, bemötta med inhumanitetens kalla tystnad eller ord, som icke utgjort svar på tal. — Oaktadt sin slutenhet och ringa tillgänglighet, har dock hr E. v. Troil icke visat sig omöjlig för sido-inflytandet. I egenskap af högre funktionär har det varit honom svårare än på de platser, han förr innehaft, att stå isolerad; och då redliga vänner förolämpade draga sig undan, söker naturligtvis kabalsinnet och kattsmygeriet att intaga deras plats, för att vinna sina syftemål hos den magtegande. Härmed är det ingalunda sagdt, att hr E. v. Troil är lätt att vinna för kryparen eller insinuatören. — Nej! man har funnit ett qvinqvennium dertill åtgå, och om någonsin ordspråket: gå som katten kring en het gröt, varit tillämpligt, så är det här — men listigheten vet nog att passa tillfällen, då det heta lynnet svalnar, och på dylikt sätt intagna, blifva dylika lynnen stundom lika blinda i sitt förtroende, som de förut varit i sitt misstroende; skada blott, att ett sådant öfvervälde icke låter förvärfva sig af den redliga karaktären! Hvad hr E. von Troils liberalism beträffar, så har den visat sig vara af det slaget, som kan botas med en stjerna eller syssla. — Ett godt brödstycke tystade för mera än ett decennium munnen på denna oppositionsman, och det, han nu fått, kommer säkert att göra det för alltid. — Då Aftonbladet kan berömma en sådan politisk bana, torde man förlåtas för att misstänka detsamma för de svängningar,? för hvilket det anklagat den bekanta tidningen Times. — Hade hr E. v. Troil haft något allvar med sin opposition, så skulle han säkert nu, då han genom klok hushållning, — den man ingalunda må klandra — förvärfvat sig ekonomiskt oberoende, egna sin återstående lefnad åt ombildning eller förbättring af fäderneslandets representation m. m., åt statsteoriernas för honom mera tacksamma fält än det praktiska lifvets, i stället för att låta på förutnämnde sätt tillstoppa sin mun. — Det betänkligaste för hr E. v. Troil är, att på den plats, han nu fått, fordras vida mer tillgänglighet än på den han haft förut — än förr på dylika. — Aftonbladet harju sjelft sagt oss, att den tid är förbi, då man i ett läns höfding såg en turkisk Satrap eller Pascha. — Det