af båda könen, dagsverkare, gamla gubbar och gummor, hvilkas barn lemnat föräldrahemmet, m. fl. Från dessa rum voro fenster till köket, vid hvilka de köpta märkena utbyttes mot de fyllda porslinsfaten med bleckskedar. Men på långt när icke alla hade funnit plats i rummet; hvarje möjlighet till sittplats på gården, i fensternischer och på trappsteg, var begagnad. Vägen till köket förde på detta sätt genom två rader spisande. Vid förbigåendet hörde jag en gammal man sjelfbelåtet säga för sig sjelf på grof plattyska: Den som vill ha det bättre, kan koka sjelf; men det har sig icke så lätt att koka sådan mat. Hvad som först förtjenar uppmärksamhet vid en sådan kokanstalt är den väsendtliga billighet som ernås genom större inköp på en gång, genom bättre användande af mycket, som i ett vanligt kök bortkastas och genom besparadt brännmaterial. Ännu betydligare är likväl besparingen i arbetspersonal. Man kan väl antaga, att i ett hushåll öfverhufvud en person måste koka för fem: här voro i dag, såsom jag hörde, öfver 2,100 portioner utdelade, till hvilkas beredande på vanligt sätt alltså cirka 420 personer skulle erfordrats. Uti Egestorslska anstalten voro ungefär 20 personer tillräckliga. Jag räknade icke noga; men i köket, som ej är mycket större än ett vanligt borgarkök, voro utom kocken 7 a 8 qvinnor sysselsatta och arbetade utan ringaste brådska eller fjesk. En hustru fyllde med en slef, som tillika utgjorde måttet för portion, ur kitteln i faten, som en annan höll fram; en tredje lade köttportionerna i skålarne, och en fjerde, som stod vid fenstret, emottog faten och lemnade dem fyllda tillbaka. På andra sidan af spiseln var kocken sysselsatt med att dela och sönderskära köttet, och ett par qvinnor med att skölja och torka de begagnade kärlen. En man, troligen den som hade uppsigt öfver ångmaschinen, fyllde några redan tömda kittlar med vatten. Uti ett annat rum voro 10å 12 qvinnor sysselsatta med att rensa grönsaker och skala potatis. Mellersta delen af köket upptogs af en stor spisel, som innehöll fem å sex stora kittlar. Omkring densamma var en gång, så bred att två personer beqvämt kunde gå förbi hvarandra. Vid väggarne voro bord och köksskåp af vanlig storlek. Köket besvärades hvarken af rök, damm eller hetta, emedan ingen eld fanns på spiseln. Från ett närgränsande rum, der ångan beredes, löper ett tjockt rör ut öfver spiseln. och derifrån åter ett mindre till bottnen af hvarje kittel. Så snart något skall kokas, öppnas en kran på det mindre röret, och den hvinande ångstrålen far direkte upp i kitteln. Derigenom förenklas betydligt arbetet med kokningen. Hettan är aldrig för stark eller för svag, maten blir ej vidbränd, ej rökig, kokar aldrig öfver 0. 8. v. Den kokande behöfver ej smutsa ned sig, då intet sot finnes på kärlen, och dessa äro derföre lätta att hålla rena, så myeket mera som de hvarken utanpå eller inuti behöfva skrapas eller skuras. Till arbetets enkelhet bidrager vidare betydligt, att för alla blott kokas en rätt, eller rättare två; ty köttet kokas ensamt och med buljongen beredes soppa med grönsakerna, som derigenom lemna en välsmakande och kraftig föda. Jag lät af nyfikenhet gifva mig en portion, och alla mina tvifvel om företagets praktiska ändamålsenlighet måste då försvinna. Jag smakade en soppa, som knappast förekommer bättre såsom husmanskost i något enkelt borgerligt hus. Men icke mindre än qvaliteten öfverraskade mig portionens qvantitet, hvilken är tillräcklig för två måttliga ätare, åtminstone fullkomlig för två barn, såvida de icke äro alltför uthungrade. Men nyttan för mängden består lika mycket i kraftigheten som i mängden af hvad der erhålles för så billigt pris. En ung man med intelligent och välvilligt utseende, hvilken besvarade mina frågor rörande inrättningen, yttrade dervid bland annat, att så snart folket fått äta upp sig litet och den kraftigare maten hunnit verka, skulle de få ett helt annat utseende, och han trodde att den skulle verksamt bidraga att bota befolkningens anlag för skrofler. Mången fattig sömmerska skulle bevaras från den vanliga lotten af tvinsot, om hon till middag finge förtära en varm och närande föda, i stället för att i hast koka en kopp kalle eller ett par potatis: och mången arbetare bevaras från fylleri, då hans smakliga middagsmältid ej behöfde göras aptitligare eller Dbebbb