. 20Q AAWWWWeWk:: A0 Rn — — — Ett besök i Egestorffska spisanstalten i Linden (Hannover). En resande landsman, som besökt den mer än en gång omnämnda s. k. Egestorj ska spisanstalten i Hannover, har, rörande detta besök, meddelat Posttidn. följande intressanta berättelse: På en resa genom Hannover för någon tid sedan blef jag nödsakad att i afvaktan på en person-train å jernbanan till Harburg uppehålla mig några timmar i förstnämnde stad. Det var en herrlig höstdag och jag företog en liten promenad utåt den nyare delen af staden, theatern och det kongl. slottet, hvilka båda förstnämda vittna om den nyare tidens framåtskridande skönhetssinne i detta residens, och hvaraf förtjensten hufvudsakligen tillkommer framlidne konung Erust August. Då jag emellertid är temligen bekant med hvad Hannover i denna väg har att erbjuda en resande, och deribland den ryktbara silfverkammaren, fortsatte jag min promenad utåt förstaden Linden. Knappt hade jag hunnit bryggan, som skiljer staden från förstaden, innan jag öfverraskades af en liflighet i fram-och tillbakagående, som jag icke visste förklara. Jag frågade en arbetarehustru efter orsaken, och hon svarade med glad och tillfredsställd blick, pekande på ett krus som hon bar i handen, att hon kom från Egestorffska matanstalten och att det förbiströmmande folket antingen vore på väg dit eller komme derifrån. Jag erinrade mig nu att jag hört omtalas denna nya anstalt; att den redan efter kort tids bestånd väckt så väl högre som lägre personers beundran; att franska regeringen, som förtjenar högsta loford för sin omtanka att minska arbetarnes olägenheter af den dyra tiden, infordrat beskrifning öfver denna anstalt, till plan och utförande. Ovilkorligeu frapperade mig äfven den tillfredsställelse, blandad med en viss stolthet, som röjde sig hos alla. Hustrun, som jag nämnt, bar ett krus af samma slag, som man i Sverge ofta ser tiggande qvinnor bära på armen; men huru olika var icke denna hustrus gång, blick och top mot tiggerskans släpande och nedtryckta hållning! Hon bar betald mat hem till sina barn; god mat, det kunde man se, och likväl så billig, att den var så godt som hittad; ty för 2 gute groschen (10 å 12 sk. rgs) knnde hon, man och två barn, såsom hon yttrade, äta ett godt middagsmål. Bland dem som buro mat, såg man äfven fruntimmer, som kunde antagas tillhöra en högre klass, att döma af klädedrägten, äfvensom snyggt klädda pigor, hvilka kunde anses tillhöra ordentliga familjer. Flertalet bestod dock af daglönare och fabriksarbetare. Min nyfikenhet att lära känna denna anstalt, som kunde förorsaka en sådan verkan på befolkningen af medeloch arbetsklassen, tilltog i samma mån, som jag närmade mig stället. Den ständigt vexande strömmen af menniskor och flere personer som höllo öppen taffel på hörnstenar, trappor och öfverallt der plats fanns, förrådde anstaltens närhet. En ny industrigren hade äfven uppstått, såsom en följd af den förra, nemligen försäljning af lerkrus till hemtande af maten. En gammal qvinna sågs på en öppen gård afyttra sådana krus i mängd. Snart hade jag framför mig ett litet hus af rödt tegel med en hög skorsten derinvid. Med möda trängde jag mig igenom de öfverfyllda gångarne och trapporna in i matrummen. Vid smala bord spisade en mängd personer, som ej egde egna hushåll, såsom fabriksarbetare