Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1856, sida 1

— — — — — ken har namn eller förmögenhet. Vill du hindra det, måste du skynda dig, ty annars skall han tvinga dig att dansa efter sin pipa. Jag skall gerna understödja dig ... och jag vet en god skola för honom, ty det är ju uppenbart, att han förlorat förståndet. — Ja, ropade jag i min förbittring, — jag vill utplåna hvarje tanke på honom ur mitt hjerta. Gå och gör med honom hvad du vill. Och han gick. Han behandlade Percy som vansinnig, ooh jag, hans egen far, jag icke blott tillät, utan gillade det. Då, då blef det natt omkring mig . 1. Ack, Graham har ofta sagt, att Gud skulle straffa mig, ty huru rik och mäktig man jag än vore, hade Gud dock större magt än jag. Jag skrattade åt honom i min förbittring, men han brydde sig ej derom. Likasom han förut tillikamed Paul hado motsatt sig mitt testamente, som också stred mot all lag och rätt, så gjorde han äfven nu; ja, han gick derhän, att han en morgon vågade hota mig. Dåjagade jag äfven honom ur mitt hus; han gick . . och jag har aldrig sett honom sedan. — Och testamentet? frågade jag darrande. — Ja, testamentet! Jag hade, Gud vare lofvad, en gång en ljus stund . . . och för den kan jag tacka Graham .. Jag lät då utfärda tvenne testamenten, det ena för Mortimer, det andra för Percy, ty jag insåg, att det vore godt att hålla en bakdörr öppen, om Gud en gång skulle komma och vara starkare än jag. Begge dessa testamenten har jag ännu, och intetdera är underskrifvet. Jag var stum af häpnad, rörelse och förbittring. Tusen känslor genomströmmade mitt bröst. Men markisen fortfor: — Men nu är ögonblicket inne. Gud är starkare än jag . . han har låtit mig erfara det. Jag vill un