Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1856, sida 1

Utrikes Nyheter. PREUSSEN. En korrespondensartikel från Berlin i St. A. innehåller följande intressanta detaljer rörande en skandalös politisk process, hvilken är en svit af det famösa målet beträffande depesch-stölden. Lindenberg, exredaktör af Patriotische Zeitung i Minden, en utliggare till Kreuzzeitung, som grundades för att genom lömska angifvelser och anggrepp ruinera den frisinnade Kölnische Zeitung, samme Lindenberg sitter nu fången i Potsdam och skall i dag, såsom en vanlig menniska, afgifva räkenskap för sina bref till herr von Gerlach, angående prinsen af Preussen. Det är lätt att inse, att ifrågavarande personlighet, som redan undergått bestrallning för prejeri och från tribunen blifvit genom representanten hr von Vincke tillräckligt brännmärkt, måste för publiken vara tämmeligen likgiltig. Processen skall blott rätt tydligt ådagalägga den emellan prinsen af Preussen och feodalpartiet rådande osämja. För att med kronologisk klarhet kunna visa er sjelfva sakförhållandena, måste jag emellertid vidröra en punkt, som de tyska bladen endast tillfälligtvis eller också alldeles inte omnämna, neml. innehållet af det bref, som utgör föremål för anklagelsen. När prinsen af Preussen hösttiden i fjol gjorde en inspektionsresa i Westfalen, företog sig Lindenberg att insända en berättelse öfver prinsens resa till feodalkotteriets hufvudman, konungens generaladjutant och f. d. förtrogne gunstling, general von Gerlach. Uti detta bref upphöjde han först till skyarne polispresidenten Peter, en man, som från sin post i Minden med byråkratisk polisdespotism förföljde allt, hvad som inom provinsen kunde få namn af frisinnad eller demokratisk yttring, vare sig i estetik, press eller folklif. Polispresidenten Peter, yttrade Lindenberg, var det patriotiska partiets sanna stöd, och skulle, såsom L. hoppades, snart få ett ordenstecken. Hvad prinsen af Preussen deremot angick, så hade han under sin resa öfverallt nedsatt det patriotiska partiet samt inför officerare och embetsmän kallat dess organ Kreuzzeitung skandalblad, jemte det han fält andra yttranden i samma ton.