Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1856, sida 1

—— — Tidigt följande morgon, innan jag gjort mitt första sjukbesök hos markisen, kom sir Mortimer, fullt jagtklädd, för andra gången upp till mist rum. Hans ansigte bar tydliga spår af ruset, hvilket han ännu icke riktigt sofvit af sig: han såg blekare och äldre ut än vanligt och var vid dåligt lynne, hvilket ofta är följden af en bortsvirad natt. Sedan han flygtigt helsat på mig, tilltalade han mig på följande sätt: — Ni ser mig redan färdig till jagten, och jag kommer för att hemta er. Kläd er derför raskt, och följ mig! — Det kan ej vara er vilja, sir, alt förleda mig till att svika mina heligaste pligter. Likasom jag i går afslog er vänliga inbjudning, måste jag också göra det i dag. Låt ni mig blifva här. Hans Herrlighet behöfver mig nu mer än någonsin. — Nåväl, jag vill ej tvinga er ... jag nästan väntade ett sådant svar. Emellertid kan ni äfven tjena mig här. — Ja, helt visst, sir, och det är äfven min afsigt. er Ni förstår mig icke riktigt. Men kom och sätt er bredvid mig i all förtrolighet! Jag har några allvarliga ord att säga er. Sir Mortimers afsigt med dessa ord var uppenbarligen att vinna mitt förtroende och gitva mig ett bevis på sitt eget. Men den ton, hvaruti han talade, vittnade emot honom; den var ej förtrolig, utan kall, full af sjelfförtroende och nistan befallande. — Jag står till er tjenst, sade jag och satte mig bredvid honom i soffan. (Forts.)