Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 2

: Ru Walker i Nicaragua. (Af Alfred Assolant.) (Forts. fr. n:o 234.) Då dessa konstgrepp icke voro tillräckliga att förskaffta Walker de subsidier, hvaraf han var i största behof, tog man sin tillflygt till andra medel, för att inverka på folkets fantasi. Man ofsentliggjorde hänförande skildringar af Nicaragua. Det var det förlofvade landet, det återfunna Eden. De nyttigaste plantor, de herrligaste frugter växte der vilda; himlen var alltid ren och klar, temperaturen alltid densamma; oaktadt cquatorns granskap uppfriskades den af sjövindarne ifrån öster och vester. Landet var så helsosamt, att alla menniskor der blefvo ett hundra år gamla. Och, huru märkvärdigt! de spanska damerna, sköna såsom englar och förföriska såsom fåer, voro mycket svaga för de unge Yankeerne, i synnerhet för dem, som buro vapen och läto inrullera sig under Walkers fanor. Tillochmed hos Indianskorna, säger en amerikansk författare, finner man den mest hänförande naturlighet, den oskyldigaste skälmaktighet och de mest upphöjda dygder förenade med ett sinne för det rätta och med en mildhet, som beherrskar de alltid retlige, uppbrusande och grälaktige männernes vrede.? IIuru var det väl möjligt att emotstå så förledande löften? Tidningarne i de södra staterna började på en gång att beklaga Walker, såsom hade han blifvit förrådd af unions-regeringen och utsatt såsom offer för Engelsmännens hat. Man upphöjde till skyarne den ocgennytta, hvarmed han afslagit president-platsen. Ilan hade visat förakt för jordisk höghet och endast förbeh llit sig rättighet att dö för Nicaragucernes frihet. Örvergifven af sitt fädernesland och offentligt behandlad såsom en trolös röfvare, hade han gjort motstånd, besegrat och skingrat alla sina fiender. IIans ädla, upphöjda själ visade sig i ljusaste dager uti de blygsamma rapporter, i hvilka han omtalade sina segrar. Utan att dölja sina förluster och med tystnad förbigående sina egna bedrifter, upphöjde han sina kamraters. Dock förutsåg han, att han, om hans fiender blefve