Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 2

af förbundsregeringens förbud, fraktat soldater och vapen till Walker. Dess representanter hade enhälligt blifvit frikände inför storjuryn i New-York, och denna frikännelse i förening med öfverste Kinneyts (från Baltimore), hvilken varit anklagad för att hafva kränkt Förenta Staternas neutralitet, då han angripit ett med dessa allieradt land, hade blott varit en ytterligare uppmuntran för Walker och hans vänner. Nu var ögonblicket inne f kompagniet att skörda frukten af sina uppoftringar. Det hade trott sig kunna försäkra sig om transit-monopolet och med Walkers bistånd ruinera Panama-jernbanans konkursens. Akticägarne väntade att deras aktier skulle stiga i oerhörd grad och att få dubbla räntor; men ett dekret af Walker tillintetgjorde plötsligen dessa illusioner och gaf kompagniet dödsstöten. I sin förtvislan bemäktigade sig Walker de ångare, hvilka förde guld ifrån Californien till New-York. Denna handling väckte stort uppscende i aterna. Ilans varmaste anhängare vågade icke för a honom emot dem, tom kallade honom ens Allmänna opinionen, som hittills vacklat Mer lätit bedraga sig af hans vackra ord om frihet och riättvisa, vände siz emot Lonom. AkKtTiA ne, Wailkas drömmar om rikedom försvunnit, upphäfde höga rop. Walker hade förutsett allt detta; men han fogade sig efter nödvändigheten. Genom att bemäktiga sig de nyssnämnda fartygen, fördröjde han sin undergång åtminstone ett par m: anader. måhända kunde han derigenom rädda sig helt och hället. Dessutom, då han beslutat att väga sin lycka och sitt lif i ett kanske ändlöst krig mot republiken Costa Rica och de andra Central-amerikanska staterna, brydde han föga om, att några få bankirer, hvilkas bedragna pe nning-snikenhet icke väckte något medlidande i Förenta Staterna skreko emot honom, Scgrar jag, sade han till en af sina mer, så kan jag ersätta dem deras förlust; faller jag, så kan detju vara mig likgiltigt. (Vorts.) BERTRAM LME SC TUNA ES AI MATA IEN ITS